Välkommen In

Du, jag slänger ner en nyckel ifrån fönstret i köket

jag bor fyra trappor upp och du är välkommen in...

Så börjar Veronica Maggios undersköna melodi och det är ytterliggare en strof som har fastnat hos mig,

Sänker volymen, låter alla sjunga med

Kan inte tänka, jag står bara här och ler

Oooh, ooh sång på sång

Det ekar över hela staden

Åh, nått stort på gång'

De här textraderna beskriver mycket väl den känsla jag själv har just nu. Det är väl så med musik man fastnar för genom livet, den fångar upp den sinnesstämning man själv befinner sig i. Veronica Maggios skiva "Satan i gatan" har varit en favorit sedan den kom i våras, har fullständigt fallit pladask för hennes röst och sätt att framföra sina låtar. Just "Välkomen in" fångar på ett underbart  vis min egen sinnesstämning i efterdyningarna av den ofattbara massakern på Utøya och bombdådet i Oslo.

Mitt i det hemska och ofattbara som har hänt har det mänskliga och empatiska vunnit mark hos folk i allmännhet. Debatten domineras av hur vi ska stärka demokratin och skapa ett samhälle fritt från intolerens och främlingsfientlighet. Mitt i det meningslösa våldet och det faktum att så många fick sätta livet till hedras de mördade genom engagemanget hos människor och deras vilja att vara med och forma vår gemensamma framtid. Det är mycket glädjande att se folkmassorna som samlas vid olika minnesstunder runt om i Sverige och Norge. Det är underbart att se hur så många vill sjunga med och visa sitt stöd för demokratin och öppenheten i vårt samhälle! Med rätt typ av ledarskap är det, precis som Maggio sjunger, nått stort på gång!

Med det kommer jag in på det politiska ledarskapet och resten av mitt inlägg ska jag, enligt moderaternas kommunikatörer i regeringskansliet, skämmas över. De anser nämligen att det är smaklöst, omoraliskt och omänskligt att våga kritisera statsminister Reinfeldt för bristande ledarskap. Men nu låter jag mig inte påverkas av moderata talepunkter utan skapar mig en egen uppfattning och benämner saker vid dess rätta namn. Ett bristande ledarskap och en märklig frånvaro under en period då landets befolkning känner en förvirring och stor sorg är inte acceptabelt. Att Fredrik Reinfeldt som landets statsminister inte tar sitt ansvar handlar inte om massakern på Utøya eller om bombdådet i Oslo. Det handlar om Sveriges politiska ledarskap. Visst, statsminister Reinfeldt pratade med Stoltenberg och erbjöd Sveriges stöd direkt efter attentaten, något annat hade varit direkt tjänstefel. Visst, statsministern höll en kort presskonferens på Rosenbad dagen efter dåden och uttalade Sveriges stöd, allt annat hade varit etikettsbrott.

Sedan var det tyst, väldigt tyst från statsministern. Kritiken kring Reinfeldts frånvaro växte sig allt starkare, först ut var ett antal bloggare, sedan följde några ledarskribenter och först efter ett par dagars kritik mot sitt bristande deltagande  levererar Reinfeldt pliktskyldigt en debattartikel i SvD, eller den är i alla fall underskriven av statsministern. Debattartikeln, talepunkterna och agerandet under de här utsatta dagarna visar på stora brister i det moderata ledarskapet och ständiga felslut i analyserna. Kritiken är varken smaklös, omoralisk eller omänsklig. Den är snarare ett rop från Sveriges befolkning på taktfullhet, medmänsklighet och stöd från den som är vald att leda landet. I fredags hedrade ett fullsatt Sergels torg minnet av de mördade och liknade minnestunder har genomförts runt om i hela landet, det hade varit smakfullt, moraliskt och medmänskligt av statsministern att delta. Välkommen in!

Fler som bloggar om statsministerns frånvaro: Johan Westerholm, Peter Högberg, Anna Vikström, Ulf Bjereld

Media som rapporterar i ämnet: DN1, DN2, DN3, DN4, SVT1, SVT2, SVT3, SVT4, SVT5, EXPR1, EXPR2, Exp3, SVD1, SVD2, SVD3, SvD4, SvD5,  Ab, Ab2, Ab3, Ab4, Alliansfritt Sverige (Tack Peter för länkarna...)

TGI Friday

Befinner mig i slutet av ledigheten, det är fredag och regnet bara öser ner utanför. Får mig att tänka på en gammal goding av Orup, Regn hos mig. Håll tillgodo och njut av fredagen...

Kultur, antirasism och samhällsbygge

I fotspåren av de ohyggliga dåden i Norge följer några intressanta debatter. Dels hur det politiska ledarskapet under statsminister Reinfeldt fungerar. Här får Reinfeldt mycket kritik från såväl etablerade ledarskribenter som av ledarskapsförståsigpåare och bloggosfären för sin frånvaro. En frånvaro som, vid närmare granskning, inte är unikt för just det här tillfället. Även vid andra svåra politiska frågor har statsministern valt att fly fältet och låta andra ministrar stå i frontlinjen. Sjukförsäkringen är väl den mest tydliga frågan där Reinfeldt dragit sig undan. Ett ledarskap ovärdigt den som är satt av svenska foket att leda vårt land!

Den andra, i mina ögon, intressantare debatten är den om vilket samhälle vi bör skapa. Hur kan vi prioritera för att skapa ett tryggt och öppet samhälle där tolerens och mångfald blir honnörsord? Hur skapar vi miljöer där intolerens och främlingsfientlighet är ett minne blott? På det här området finns det mängder av erfarenheter och kunskap som måste omsättas i samhällsbygget på bred front. Först och främst handlar det, som jag ser det, om en nolltolerens mot rasism av alla de former. Kulturrasismen är genomgripande i dagens samhälle och det är med grund i den som hatideologier odlas och mer extrema former växer fram. Mona Sahlin och Daniel Poohl m.fl. skriver en mycket bra debattartikel på SvD Brännpunkt om vikten att identifiera de miljöer där intolerensen frodas för att skapa förutsättningar att långsiktigt utveckla inlevelseförmågan och se världen utifrån andras perspektiv. I ekots lunchsändning ger Björn Fries exempel på hur viktig skolan är för att stoppa våldsbejakande extremism i samhället. Även Åsa Petersen skriver en läsvärd ledare i NSD om vikten för lokalpolitiker att ta kampen mot rasismen på allvar.

Kultur, antirasism och samhällsbygge går hand i hand. Kulturen är för mig kittet som väver samman vårt samhälle. Med kulturen kan vi skapa en förståelse för det som händer runt omkring oss. Genom att använda kulturens förmågor att förklara sammanhang och öppna nya sinnesintryck utvecklar vi vår inlevelseförmåga. Genom att ta del av andras kultur och vara medskapare hittar vi förståelse för andras situation. Jag skulle vilja se en rejäl satsning där kulturens kraft tas tillvara i samhällsbygget. En satsning som måste ske på såväl nationell som regional och lokal nivå. Ett nationellt program för Kulturell mångfald bör utarbetas och resurser tillskapas för att hela landet ska få ta del av det nationella kulturutbudet. Digitala hus i varje kommun vore önskvärt liksom att öka tillgängligheten till de nationella scenernas teater och konst. Även den regionala nivån har ett ansvar att öka tillgängligheten till kulturen, fria entréer till våra kulturinstitutioner borde vara en självklarhet. Lokalt på södra Öland skulle jag vilja se en satsning på kulturen i skolan och på en Kulturskola så snart som möjligt. Mörbylånga borde även arbeta vidare med fritidsgårdarna och biblioteken i syfte att skapa större förståelse för mångfald och andra kulturer.

Nya frälsare till KFF?

Under våren har det ropats högt om en vass avslutare att komplettera Kalmar FF:s lagbygge med. Nu i veckan har det gjorts klart med två mycket intressanta nyförvärv, Pedro Henrique och Mattias Moström. Det känns som två kompetenta nyförvärv som kan tillföra det där lilla extra som saknats under våren, skärpa i avsluten. 

Moström är en gammal allsvensk bekant från AIK som de senaste åren spelat i norska Molde. Mattias är känd som en kvick och kreativ ytter och kommer att säkerligen stärka upp det offensiva mittfältet nästa år. Moström har nämligen skrivit ett treårskontrakt som gäller fr.o.m. 1 januari.

Henrique komer från Rio-klubben Volta Redonda och är en relativt stor brasiliansk anfallare vars styrka, enligt honom själv, främst ligger i hans snabbhet. Pedro lånas under ett halvår och ska vara spelklar redan till derbyt mot Mjällby på GFA på måndag den 1 augusti!

Frågan är om det blir Pedro eller Mattias som blir de nya frälsarna på GFA, eller blir det möjligen någon av Brian Abbas Amidu och Archford Gutu från Zimbabwe som kom till Kalmar häromdagen för två veckors provspel? Vi har en spännande höst att vänta, förhoppningsvis är vi med och slåss om internationellt spel när det drar ihop sig!

Högern och terrorn

Under dagarna sedan det ofattbara hände i Oslo och på Utøya har bilderna från de nakna byggnaderna i den norska huvudstaden och rapporterna från helvetet på lägerön kablats ut i varje nyhetssändning, i varje statusuppdatering, i varje twitterfeed. Det många känslor som har passerat revy genom kroppen och det är obeskrivligt svårt att sätta ord på känslorna. I fredagskväll kände jag en stor sorg över attentatet och över att något så ohyggligt kunde inträffa i vårt grannland. På lördagsmorgonen, när vi alla förstod omfattningarna av det inträffade, växte sorgen än mer ihop med en ilska över vad högernationalism kan leda till. Känslorna inför terrordådet och attacken på den norska socialdemokratin har gjort att jag själv börjat fundera kring hur den gripne Anders Behring Breivik och andra liknande högernationalister fungerar, tänker och vad som driver deras hat mot oliktänkande.

Vad är det som driver en människa till oskinningslöst våld mot medmänniskor, vad driver någon att under nio år planera en politisk attack, vad driver en person att blåsa ur sin egen huvudstad, vad är det som driver någon att lura till sig ungdomar i en utsatt situation för att sedan kallblodigt skjuta ihjäl dem, vad är det som driver en människa till tankarna att en annan människa inte har rätt till sitt eget liv, vad får någon att tro sig ha rätt att med mord som vapen bedriva politisk gärning??? Enligt EU:s polisorgan Europol begicks det mellan 2006 och 2009 1.770 terrordåd i Europa. Bara sex av dessa, eller 0,34 %, hade muslimska kopplingar. 265 gånger fler terrordåd, nämligen 1.596 stycken eller 90,2 % av alla Europas terrordåd, hade högerorienterade kopplingar.

Varför finns det en sådan stark koppling mellan högern och terrorn? Utøya-massakern är en tydligt politisk attack på den norska socialdemokratin och på makten i det norska samhället. Bombdådet i Oklahoma 1995 har många likheter med det ofattbara som hände i Norge 2011. Finns det fler likheter än bara tillvägagångssättet? Absolut, båda massmördarna var kristna fundamentalister med starka nationalistiska drag. De hade en förkärlek till det militära och var vapenentusiaster. Drivkrafterna bakom deras hat och ofattbara handlande går att finna i deras ideologiska hemvist. I den nationella konservatismen (nazismen och nationalsocialismen), finns tydliga drivkrafter för raskrig och socialdarwanism. Den politiska högern som terroristerna förespråkar står i rak motsatts till vänsterns jämlikhetssträvanden, egalitarismen. Hatet mot socialdemokratin är utstuderad och bottnar i vårt välkomnande av alla och det faktum att vi inte ser att någons egenvärde stå över den andres. Socialdemokratin anser att alla är unika och därför har något att tillföra samhället.

Med terror och rädslan som vapen vill den här typen av högernationalister utplåna dessa grundbultarna för det moderna samhällsbygget. Händelserna i Oslo och på Utøya gör det tydligt att kampen för demokratin aldrig får upphöra, slaget för alla människors lika värde aldrig får ges upp. Vi måste alla känna ett ansvar för att alltid och i alla sammanhang försvara människovärdet, öppenheten, mångfalden och demokratin. Som Norges statsminister Jens Stoltenberg sa: Vi kommer aldrig att låta oss tystas. Svaret på våldet är mer demokrati och mer öppenhet.

Läsvärda bloggar på ämnet: In Your Face, Peter Andersson, Anna Ardin, Röda Berget, Johan Westerholm, Parkstugan, Högbergs tankar

Ett urval av medias rapportering: SvD, SvD2, SvD3, Ab, Ab2, Ab3, Ab4, DN, DN2, DN3, DN4, DN5, Exp, Exp2, Exp3, Exp4, Exp5, SR, GP

TGI Friday

Semesterfredag och imorgon blir det jobb på Guldfågeln Arena när The Ark och Håkan Hellström håller hov. Bjuder därför på The Ark:s härliga "Breaking Up With God". Hoppas vi blir många som njuter imorgon kväll också och låter hela kycklinggrytan gunga...

Semesterfeeling

Efter fyra nätter på Danmarks västkust, närmare bestämt ett par kilometer söder om Hvide Sande på Nordsö Camping har en skön semesterfeeling lagt sig över mig. Att knö in hela familjen på sexton kvadrat i fyra nätter gör att man uppskattar hemmets bekväma tillvaro när man väl kommer hem. Vi hade dock sköna dagar där tjejerna fick göra Legoland under två av dem. Härligt att se så uppspelta damer få röja loss bland åkattraktioner och legolandskap.

Tyvärr var uppkopplingsmöjligheterna under all kritik, vilket iofs ledde till än mer av semesterfeeling. Dock känner jag mig sig så här morgonen efter totalt lost in space gällande nyheter och aktuella spörsmål. Frågan är om jag ska fortsätta i den härliga semesterfeelingen och den egna personliga kuvösen eller om jag ska ta mig i kragen och uppdatera mig...

Att fira den 14 juli...

Imorgon är en riktig firardag här hemma på Öland. Det är Victoriadagen med allt vad det innebär av artistuppbåd och stependiatutdelning. Imorgon ska jag göra något som burit mig emot under hela livet. Jag är nämligen inbiten republikan. Jag ska vara med på firandet på Idrottsplatsen i Borgholm. Anledningen är att tjejernas stora idol framför alla uppträder, Eric Saade. Eller Manboy som de hellre kallar honom...

Ser faktiskt fram mot att hylla bröderna Sedin som är Victoriastipendiater. De är väl värda utmärkelsen för sina idrottsinsatser. Det ska även bli kul att se artisterna, förutom Eric uppträder ju Andreas Johnson, Jessica Andersson och faktiskt även Carola (hoppas dock att hon bara sjunger och inte pratar...).

14 juli får mig dock att våndas, är det verkligen rätt att vara med och fira någon/något som man inte anser finnas. Har gott igenom det ett flertal gånger. Nu har jag hittat lösningen, medan alla andra hyllar kronprinsessan firar jag årsdagen av det franska folkets stormning av Bastiljen. Början till alla monarkiers fall...

Vill slutligen tipsa om två läsvärda inlägg, ett från Magnihasas blogg om verklighet, overklighet och #almedalen. Det andra från en rad nationalekonomer som ger Juholt och Waidelich goda råd om nationalekonomisk forskning i en debattartikel i SvD.

11 juli, gott nytt år!

En födelsedag och början på ett nytt år. En vän önskade gott nytt år på facebook vilket fick mig att börja fundera över vad det nya året kan innehålla och framförallt vad jag vill att det ska innehålla. Det är intressant att få ägna en stund åt dessa tankar. Tog en liknande tankestund efter Almedalsveckan när jag under lördagen spatserade i De Badande Wännernas botaniska trädgård i Visby. Ett underbart ställe för en tankepaus efter en intensiv Almedalsvecka. När jag nu sitter här vid datorn efter en skön dag med födelsedagsfirande tillsammans med familjen och sorterar de olika tankespåren vill jag gärna få ner dem i en postning. Mest för att se vad det blev av tankarna om ett år när det gamla året är till ända.

Efter Almedalsveckan var det såklart mest de politiska tankarna som dominerade. Efter veckan kan jag konstatera att det skett en scenförändring i svensk politik under våren. Regeringen Reinfeldt förmår inte längre ta initiativet i debatten, formunleringsinitiativet har övergått till socialdemokratin igen och till Håkan Juholt. Statsministern utmålas som regeringstrött och idéfattig i media medan Juholt som oppositionsledare är en intressant frisk fläkt som kanske inte alltid gör rätt men som lyser av energi och framförallt är han en man av foket som fångar upp vanliga människors vardag. Den vardag som Reinfeldt och Borg lämnade långt innan de föreslog ett femte jobbskatteavdrag.

Den politiska scenen handlar nu inte längre om borgliga värdefrågor som hushållsnära tjänster, om fler poliser eller ens om skatter i alla de möjliga och omöjliga former. Den politiska debatten cirkulerar istället kring den misslyckade sjukförsäkringen, om den svenska barnfattigdomen och framförallt hur vi använder och förstärker våra gemensamma resurser för högre ambitioner inom välfärden. Hela den politiska debatten har återigen börjat handla om mänskliga och humanitära värden, dvs hamnat rätt in på socialdemokraternas planhalva. Något som också var tydligt under Almedalsveckan, såväl vid talen som i medias rapportering och i de olika seminariumens innehåll. Några områden tycker jag personligen var särskilt intressanta under veckan och det handlar om hållbar utveckling, kulturens roll i samhället och regionfrågan.

Hållbar utveckling av samhället utifrån de tre aspekterna social, ekonomiskt och miljö är grundläggande för att bygga det jämlika, trygga och fria samhället. Ett samhälle som vilar på jämlikhetens och solidaritetens grund för att skapa tillväxt och rättvisa som kommer alla medborgare till del. Med hållbar samhällsplanering skapar vi förutsättningar där alla tar ansvar för både sig själv och sina medmänniskor. Det är ett politiskt synsätt långt vidare än stadsplanering. Som någon menade på i Almedalen, Hållbar utveckling är inte bara ett begrepp, det är en ideologi. Ett sätt att se på saker och tings natur. Kan bara hålla med och känner att det är ett oerhört intressant område att fördjupa mig i framöver!

Kulturens roll i samhället har även det blivit en allt större snackis även i politiska kretsar. Mycket tack vare Håkan Juholts något oväntade inledning i sitt linjetal vid den socialdemokratiska extrakongressen som valde honom till partiordförande. Även under Almedalsveckan var kulturen en flitigt förekommande del i seminarieutbudet. Var själv bl.a. på två seminarium med Kulturrådet som diskuterade kring begreppen kvalitet och tillgänglighet inom kulturen. För min del är det oerhört centralt att kulturen får stå för sig själv. Det är inte genom att kommersialisera eller efterfrågestyra kulturen som den utvecklas. Kulturen är och ska vara en del av samhällsdebatten. Kultur ska väcka känslor och lyfta frågor. Kultur ska vara nyskapande och progressiv. Framförallt ska kultur få betyda olika får olika personer och grupper. Men den ska också vara tillgänglig för alla!

Den tredje frågan som jag fastnade för under Almedalsveckan var regionfrågan och då främst utveckling för oss i Kalmar län och Sydsverige. Var på ett väldigt bra seminarium på Öresundshuset där Skåne, Blekinge och Södra småland var uppbjudna till dans men där även Kalmar län fick möjlighet att redogöra för sin syn. Kan konstatera att det kommer bli en intressant höst där framförallt vi i länet kommer avtvingas ett besked i frågan. Jag har tidigare, personligen, varit inne på en Östra Götaland-lösning men ser nu svårigheterna att få till stånd en sådan. Jönköping vill vara för sig själva, Östergötland drar norrut, Blekinge söderut och Kronoberg likaså. Det här gör att Kalmar län står inför ett vägval, söder eller norr. Min förhoppning är nu att alla tolv kommuner går söderut och att resan går snabbt. Med alla de erfarenheter som finns i Skåne och Västra Götaland borde en ny regionbildning klaras på tre år. Kanske kan det även få positiva effekter för Öland om vi åter tar upp frågan om kommunsammanslagning, en gemensam Ölandskommun vore önskvärt i den nya Södra Götalandregionen.

Det var de politiska områden jag upplevde mest intressant. När det gäller andra utmaningar på det nya året kommer jag vid den här tiden om ett år ha genomfört tre av de fyra loppen som ingår i En svensk klassiker, Vasaloppet, Vätterrundan och Vansbrosimmet. Kvar blir Lidingöloppet...

Andra som bloggat om Almedalsveckan: Martin Moberg, Peter Andersson, Marias Utsiktstorn, Sebastians tankar

Intressant media på områdena: Aftonbladet Kultur, Aftonbladet, SvD

Bye bye Almedalen...

Tack för i år, vi ses igen om ett år! Det jag ofta, skämtsamt, brukar kalla politikens sommarkollo är över för den här gången. Visst idag är det Kristdemokraterna och imorgon SD men Almedalsveckan får nog ändå anses som över. Någon berättade att det var 0,3 % av veckans seminarium som låg på sista dagen. Sitter nu själv på färjeterminalen och toklängtar hem till tjejerna. Tyvärr hinner de med all säkerhet somna innan jag är hemma vid halv tio tiden.

Gårdagskvällen var en fantastisk upplevelse och Håkan Juholts tal var en rejäl energiinjektion till den politiska debatten. Återigen har vi socialdemokrater formuleringsinitiativet i svensk politik även när det handlar om jobben och om hur vi ska ha det på jobbet. Vill ni dela den fantastiska upplevelsen, se hela talet nedan!

Lammkebab i Almedalen

Så efter 66 timmar på Almedalsveckan 2011 tog jag mig ner i Almedalsparken. Njöt av en lammkebab och utsikten till lunch och funderade kring mina intryck av veckan och självklart kring vad Håkan Juholt kan tänkas leverera i kvällens tal.

Intrycken domineras av det väldiga folkvimmel som en Almedalsvecka innebär. Diskussionerna på seminarium och debatterna under veckan har präglats av framtidsperspektiv och aktiva organisationer som gett av sina erfarenheter. Rapporteringen i media kring partierna har tyvärr till stor del präglats av personfrågor. Miljöpartiets Fridolin och Romson gjorde ett tappert försök i veckans första tal att lyfta politiken, då främst utbildningsfrågorna. Sedan tog statsminister Reinfeldt vid och pratade om liv i rymden och ägnade stora delar av sitt tal åt smutskastning. Allt för att dölja bristen på egen politik och idéutveckling förutom ett femte, sjätte och sjunde jobbskatteavdrag. Det följdes av Ohly som förföljdes av det ständiga avgångshotet. Björklund hittade på sitt eget lilla hot om att ryssen kommer och lyfte knappast debatten till några höjder. Måhända inspirerades han av sin tid inom försvarsmakten... Maud omringades sedan främst av diskussioner om vem som tar över en centerrörelse i fritt fall och om Alliansen spricker nu eller senare.

Ikväll är det Håkan Juholts tur att äntra scenen i Almedalen. Min förhoppning och tro är att han ägnar talet åt att berätta om socialdemokratins högre ambitioner på välfärdsområdet. Hur vi ser det som nödvändigt att kombinera en politik för tillväxt med en politik för generell välfärd. Vi kommer säkert att få höra om kunskapsbaserad ekonomi, social investringspolitik och värdeburen tillväxt. Min förhoppning är att Juholt konkretiserar de satsningar vi vill se med investeringar i infrastruktur och utbildning. Hur vi bygger Sverige starkare för framtiden genom att främja mångfald och kultur. Hur vi ser det viktigare att hålla ihop samhället än fantasilösa jobbskatteavdrag fem, sex och sju... Är övertygad om att Håkan lägger fokus på politiken och kryddar med hans karaktäristiska humor. Är också övertygad om att kvällens tal blir veckans bästa!

Andra som bloggar om Juholt: Peter Johansson, Martin Moberg, Johan Westerholm, Staffan Lindström

Media som rapporterar:  Aftonbladet, Aftonbladet 2, Expressen, SvD, DN, SVT, Dagens Arena

Maud är passé!

Ikväll är det Maud Olofssons tur att tala i Almedalen. Högberg pratar om risken för sk. lame duck och att media är mer intresserad av vem som ska efterträda henne än av Centerns politik. Skulle vilja gå ett steg längre. Maud Olofsson är passé i det politiska livet, redan fem timmar innan hennes Almedalstal. Maud fäktar och försvar hennes inslagna väg till ingen nytta. Majoriteten av hennes distriksordförande säger att Centern bör ta ut skilsmässa från hennes egen skapelse Alliansen. Hennes egen partisekreterare går emot henne och menar att man bör lära av Socialdemokratin och nystarta partiet. Mauds ena tilltänkta efterträdare Annie Johansson ger sina egna ministrar underkänt framförallt gällande den gamla Centerpartistiska paradgrenen miljöpolitik.

Det här ger sammantaget bilden av att Maud redan är passé och att Centern är på gång att slå in på en ny väg. Mauds egen badtunneväg med Alliansen var en återvändsgränd för folkrörelsecentern. Allianssamarbetet har varit för kostsamt när lokala och regionala centerföreträdare allt mindre känner igen sig i sitt eget parti. Kärnkraftsfrågan är bara ett lysande exempel. Olofsson har målat in sig i ett hörn utan väg ut i sin ilska över socialdemokratin och dess företrädare. Ett Centern utan Maud har förhoppningsvis en öppnare och seriösare attityd. Därför är Maud passé redan långt innan dagens Almedalstal! Kanske hade varit läge at låta någon annan ta över redan nu!

Andra som bloggat om Centern: Martin Moberg, Peter Johansson, Tokmoderaten

Media som rapporterar: Aftonbladet, SvD, SvD 2, DN, Expressen, Expressen 2, SVT

Måltider, samhällsplanering och mingel...

Almedalsveckan trillar vidare och idag tittar solen fram för första gången och äter upp den kylslagna dimman som legat tät över Visby. Sitter just nu på ett väldigt intressant seminarium kring offentliga måltider där Carl-Jan Granqvist hälsade välkommen och initiativet Allebarnsrätten har berättat om hur de går till väga för att skapa bättre mat i förskolan genom att stärka måltiden och dess roll i förskolans verksamhet. Intressant och viktigt att våra barn får känna och förstå vad de äter. Tror att närheten och upplevelsen av maten och måltiden kommer bli centralt i förskolan framöver.

Annelie Nordström, ordförande för Kommunal, är med även vid dagens seminarium och pratar om vikten av att decentralisera verksamheter och hitta lösningar för kommunala upphandlingar att skapa utrymme för närproducerade varor. Igår kväll lyssnade jag till Annelie i ett annat sammanhang. Det var på ett av dessa otal mingel under Almedalsveckan. Arrangör var Kommunal och minglet kryddades av en mycket intressant diskussion kring förskola på obekväma tider, sk. nattis. I diskussionen, som leddes av den alltid briljante moderatorn Eric Sundström, deltog även Gudrun Schyman och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni. Det blev en frejdig diskussion uifrån det faktum att 1 miljon arbetar på obekväma arbetstider i offentlig sektor samtidigt som 6 av 10 kommuner inte erbjuder barnomsorg som motsvarar de behoven. 

Det här visar på behoven av ta vara på det sociala perspektivet i samhällsplanering. Har varit med på ett par seminarium gällande stadsplanering. Senaste nu på morgonen när teknik- och designföretagen bjudit in för att diskutera sociala aspekter på stadsplanering. Ett mycket intressant seminarium som beslyste hur branschen och politiken måste samverka för att nå resultat med att skapa ett hållbart och tryggt samhälle för alla. Viktoria från White efterlyste nya arbetssätt för att lära känna de boende och skapa dialog i och inför planeringsprocessen. Mamlös kommunalråd Katrin Stjernfeldt Jammeh belyste på ett förtjänstfullt sätt hur politiken måste ta sig an frågorna när regeringens utsände (Jasenko Selimovic) inte förstod behovet av social planering. Märklig inställning från en regeringsföreträdare, eller är det den ideologiska grundsynen som lyser igenom!

Almedalsmorgon

Inledde morgonen i Visby med en löprunda runt ringmuren, 4,3 härliga kilometer. Nere i Almedalen gjordes klart för Hälsoloppet, kanske läge till nästa år. Igår kväll var det Lars Ohly och vänsterpartiets tur. I ett starkt ideologiskt tal fick Ohly betyget bäst hittills av Jenny Madestam i SvD. Det behövde Ohly efter gårdagens debatt kring partiledarskapet i Vänsterpartiet.  Ett annat partiledarbyte som stormar just denna morgon är det i Centern. I flera diskussioner nu på morgonen har Anna-Karin Hatt och Annie Johanssons inställning till fortsatt Allianssamarbete diskuterats. Ska bli spännande att se vilken sväng den diskussionen tar!

Efter den inledande löprundan intogs frukost på Hamnplan 5 där Luciano Astudillo hade bjudit in till presskonferens kring Socialdemokraternas förslag till en politik för näringslivsutveckling i områden med hög arbetslöshet. I väntan på Reinfelds framtidskommission tar oppositionen fram konkreta åtgärder för att skapa fler jobb och bryta bidragsberoendet. I rapporten lyfts riskkapital- och kompetensförsörjning samt stimulans av exportmöjligheter för småföretag fram.

Astudillo lyfter även fram ett riktigt jobbavdrag som testats med framgång bl.a. i Kanada. Ett jobbavdrag byggt på akademisk forskning med dokumenterad effekt är en betydligt mer attraktiv väg att gå än ett sjätte och sjunde jobbskatteavdrag. Jobbavdraget är ett tillfälligt anställningsstöd riktat till individen. Syftet är att stimulera övergång till arbete.

Vargen kommer!

Igår var det så moderaternas kväll i Almedalen och Fredrik Reinfeldts tur att tala. Statsministerns tal borde vara en av veckans höjdpunkter som pekar ut färdriktningen för politiken i Sverige inför framtiden. Det borde även vara statsmannamässigt och vältaligt. Gårdagens tal var inget av de tre ovanstående. Att Fredrik Reinfeldt är regeringstrött och saknar visioner har de allra flesta insett och det lyser igenom i alla hans framträdanden för närvarande. Det kan jag stå ut med.

Men att statsminister Reinfeldt i hela sin arrogans med hjälp av traditionella härskartekniker försöker förminska sina motståndare, där går han över gränsen. Långt över gränsen för att kunna kalla sig statsman. När Reinfeldt ropar vargen kommer pga att han känner sig pressad där han står i kejsarens nya kläder är det ett tydligt tecken på bristen av egen politik. Det stora numret från det ledande allianspartiet den här Almedalen var att tillsätta en framtidskommission. Under ledning av Fredrik Reinfeldt ska man komma fram till morgondagens politik.

Undrar vad det kan bli, ett sjätte och sjunde jobbskatteavdrag. Minimal välfärd (välfärdens kärna) och mer privata lösningar. För dit världen går dit går Sverige. Eller inte, 2014 kan vi sätta stopp för det allt tydligare högerexperimentet!

Andra läsvärda bloggar om Reinfeldt: Sjölander, Martin Moberg, Johan Westerholm

Media som rapporterar: Aftonbladet, Aftonbladet ledare, DN, SvD, Expressen, Dagens Arena

Femte och troligaste snackisen!

Så här andra dagen på Almedalsveckan levererar jag min femte, sista och troligaste snackisen under Almedalsveckan, Utbildning och Skolutveckling! Ja, förutom alla skandalrelaterade rubrikjägare förstås... De är ju inte helt ovanligen förekommande den här veckan på Gotland, tyvärr.

Redan igår levererade miljöpartiets båda språkrör en rejäl dos med skola och utbildning i sina respektive tal. Något de tyvärr mest fick ris för i media, alla tyckte de skulle fokuserat på miljö. Varför vara så förutsägbar? Är det inte bättre att Fridolin/Romson tar tillfället i akt och ger visionen av hur de vill bygga ett hållbart samhälle i framtiden. Utbildningens roll där är omistlig. Miljöpartiets miljöpolitik vet de allra flesta var den står, det behöver inte språkrören förtydliga i Almedalen.

Idag levererar Mikael Damberg och några till ett svar till den SN rapport jag nämnde i gårdagens inlägg. De gör det inte utifrån konst och kulturperspektivet utan just utifrån perspektivet att utbildningsväsendet ska tillhandahålla ett så brett spektra som möjligt. Det ger kvalitet och utveckling för våra studenter som i det långa loppet är tillväxtskapande i näringslivet. Utbildning och forskning på bredd och djup bygger ett hållbart samhälle, därför är det extra viktigt att vi får en aktiv politik på området.

När det handlar om skolutveckling ska det bli spännande att se om den digitala kompetensen kan få plats i debatten. Skoldebatten har under många år handlat om folkpartiets ordning och reda under skolmajorens ledning. Ett föga utvecklande perspektiv i min mening. Nu måste vi, för elevernas skull, lyfta blicken och se hur vi kan använda ny teknik för att skapa ny pedagogik. Har lyft det tidigare, bl.a. här och här. På det området kommer det finnas en mängd intressanta spörsmål under Almedalsveckan från såväl fackliga organisationer som olika intresseorganisationer.

Media som rapporterar på området: DN, DN 2, DN 3, SvD, SVT, Aftonbladet, Aftonbladet ledare,

Andra som bloggat på utbildningstemat: Scaber Nestor, Martin Moberg, Johan Westerholm

Kulturens roll, snackis nr.4?

Tack Svenskt Näringsliv för att ni satte kulturen på dagordningen inför årets Almedalen. Rapporten från Svenskt Näringsliv, som bl.a. föreslår sänkt studiemedel till kurser inom konst och kultur, gav genomslag i mediasverige. Mycket tack vare Per Svenssons briljanta text i Sydsvenskan den 30 juni. Att redan ca 7500 personer har rekommenderat artikeln på facebook säger en hel del om dess genomslag i sociala medier.

Även Lars Strannegård (professor i företagsekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm, chef för skolans MBA- och General Management-utbildningar och styrelseledamot i Statens kulturråd) opponerar sig också mot förslaget i SvD. Han menar att genomförandet av Svenskt Näringslivs förslag skulle leda till en nedmontering av konst och humaniora. Det vore ett hårt slag mot vårt civilisationsbygge och det skulle också försämra Sveriges långsiktiga konkurrensförmåga. Och det är inte bra för svenskt näringsliv.

Med det här i bagaget dagen då Almedalsveckan 2011 drar igång med Miljöpartiets dag gör att kulturens roll i samhället blir en av de givna snackisarna under veckan. Även det faktum att vår nya socialdemokratiska partiordförande Håkan Juholt under sina 100 första dagar oförtrutet lyft kulturens roll som kittet i vårt samhällsbygge har medverkat till att lyfta kulturen på agendan.

På tisdag beger jag mig över till Gotland och årets Almedalsvecka liksom många andra i det progressiva bloggnätverket Netroots. Själv kommer jag dagligen berätta om upplevelserna och de politiska spörsmålen här. Självklart vill jag följa upp de fyra snackisar jag funderat kring så här i förväg. Det är inte heller omöjligt att dett hinner bli en femte snackisfundering innan det bär ut i Östersjön!

TGI Friday

En fredagskväll som präglas av tjejernas sommarlov och en väldigt skön ledighetskänsla på Böda Strandby. På vägen upp till norra Öland fick min kära hustru en länk på fb till en mycket tankvärd och samtidigt humoristisk insändare kring prästerskapets invändingar mot homosexuellas rättigheter. Publicerar den i sin helhet och hoppas att ni liksom jag finner mycker nöje i den i sin klockrena analys. TGI Friday!


"Öppet brev till Yngve Kalin, och alla de präster som har undertecknat uppropet mot välsignelseakt för samkönade par.”

Hej.

Jag lyssnar till era kloka ord, men har fortfarande några frågor som jag tror ni kan hjälpa mej med.

Jag tänkte sälja min dotter som slav (2a Mosebok 21:7). Vad anser ni vara ett skäligt pris? I 3:e mosebok 24:44 står det klart och tydligt att jag får äga både manliga och kvinnliga slavar från ett grannland. En vän till mig hävdar att det bara gäller slavar utanför EU - Vem av oss har rätt?

En annan vän till mig arbetar på Hemköp och insisterar att arbeta om söndagarna. Jag är helt på det klara med att han måste dräpas (2:a Mosebok 35:2), men är jag moralisk ansvarig för att göra detta själv? Varje gång jag bränner en oxe som offer vet jag att detta ger en doft som behagar Herren (3:e Mosebok 1:9). Problemet är att grannarna klagar, så går det kanske lika bra att grilla en stor biff? En an mina vänner menar att även om det är en vederstyggelse att äta skaldjur (3:e Mosebok 11:10) så är homosexualitet värre (3:e Mosebok 18:22) Vem av oss har rätt, eller är det lika illa?

Jag är närsynt så jag går ju självklart inte i kyrkan då jag inte får närma mig Guds altare när jag ser dåligt (3:e Mosebok 21:20) Nu är jag bjuden på ett bröllop, och jag underar om det är ok att jag står i vapenhuset? Många av mina bekanta går till frisören och klipper håret på sidorna och rakar skägget i kanterna. Detta är ju en synd enligt (3:e Mosebok 19:27). Hur bör det straffas?

Mina barn har börjat träna i Malmö FF, men i (3:e Mosebok 11:7-8) att man inte skall röra vid några rester av en död gris, så jag undrar om jag ska kräva av Malmö FF att använda plastboll? Mina barn sa dessutom emot mig en gång förra vecken, och jag undrar om jag verkligen måste stena dem till döds vid stadens port, (5:e Mosebok 21:18-21) eller om jag lika gärna kan göra det hemma i trädgården?

Min morbror har en bondgård i Bjärred och han envisas med att odla både potatis och vete och syndar ju då mot (3:e Mosebok 19:19). Hans fru är inte mycket bättre då hon går klädd i kläder som är gjorda av mer än ett tygmaterial (vanligen en blandning av bomull och polyester). Han har också den fula ovanan att svära mycket. Är det det verkligen helt nödvändigt att vi samlar HELA Bjärred att stena dem (3:e Mosebok 24:10-16)? Eller går det lika bra att bränna dem till döds på ett familjebål som vi brukar göra med människor som sover i samma säng som sina släktingar? (3:e Mosebok 20:14)? Jag vet att ni har gått på djupet på alla dessa frågor, och jag ser fram emot tydliga svar. Ett stort tack till er rakryggade präster som visar att Bibelns ord är oföränderliga!

/ Rickard Söderberg