Att fira den 14 juli...

Imorgon är en riktig firardag här hemma på Öland. Det är Victoriadagen med allt vad det innebär av artistuppbåd och stependiatutdelning. Imorgon ska jag göra något som burit mig emot under hela livet. Jag är nämligen inbiten republikan. Jag ska vara med på firandet på Idrottsplatsen i Borgholm. Anledningen är att tjejernas stora idol framför alla uppträder, Eric Saade. Eller Manboy som de hellre kallar honom...

Ser faktiskt fram mot att hylla bröderna Sedin som är Victoriastipendiater. De är väl värda utmärkelsen för sina idrottsinsatser. Det ska även bli kul att se artisterna, förutom Eric uppträder ju Andreas Johnson, Jessica Andersson och faktiskt även Carola (hoppas dock att hon bara sjunger och inte pratar...).

14 juli får mig dock att våndas, är det verkligen rätt att vara med och fira någon/något som man inte anser finnas. Har gott igenom det ett flertal gånger. Nu har jag hittat lösningen, medan alla andra hyllar kronprinsessan firar jag årsdagen av det franska folkets stormning av Bastiljen. Början till alla monarkiers fall...

Vill slutligen tipsa om två läsvärda inlägg, ett från Magnihasas blogg om verklighet, overklighet och #almedalen. Det andra från en rad nationalekonomer som ger Juholt och Waidelich goda råd om nationalekonomisk forskning i en debattartikel i SvD.