Välkommen In

Du, jag slänger ner en nyckel ifrån fönstret i köket

jag bor fyra trappor upp och du är välkommen in...

Så börjar Veronica Maggios undersköna melodi och det är ytterliggare en strof som har fastnat hos mig,

Sänker volymen, låter alla sjunga med

Kan inte tänka, jag står bara här och ler

Oooh, ooh sång på sång

Det ekar över hela staden

Åh, nått stort på gång'

De här textraderna beskriver mycket väl den känsla jag själv har just nu. Det är väl så med musik man fastnar för genom livet, den fångar upp den sinnesstämning man själv befinner sig i. Veronica Maggios skiva "Satan i gatan" har varit en favorit sedan den kom i våras, har fullständigt fallit pladask för hennes röst och sätt att framföra sina låtar. Just "Välkomen in" fångar på ett underbart  vis min egen sinnesstämning i efterdyningarna av den ofattbara massakern på Utøya och bombdådet i Oslo.

Mitt i det hemska och ofattbara som har hänt har det mänskliga och empatiska vunnit mark hos folk i allmännhet. Debatten domineras av hur vi ska stärka demokratin och skapa ett samhälle fritt från intolerens och främlingsfientlighet. Mitt i det meningslösa våldet och det faktum att så många fick sätta livet till hedras de mördade genom engagemanget hos människor och deras vilja att vara med och forma vår gemensamma framtid. Det är mycket glädjande att se folkmassorna som samlas vid olika minnesstunder runt om i Sverige och Norge. Det är underbart att se hur så många vill sjunga med och visa sitt stöd för demokratin och öppenheten i vårt samhälle! Med rätt typ av ledarskap är det, precis som Maggio sjunger, nått stort på gång!

Med det kommer jag in på det politiska ledarskapet och resten av mitt inlägg ska jag, enligt moderaternas kommunikatörer i regeringskansliet, skämmas över. De anser nämligen att det är smaklöst, omoraliskt och omänskligt att våga kritisera statsminister Reinfeldt för bristande ledarskap. Men nu låter jag mig inte påverkas av moderata talepunkter utan skapar mig en egen uppfattning och benämner saker vid dess rätta namn. Ett bristande ledarskap och en märklig frånvaro under en period då landets befolkning känner en förvirring och stor sorg är inte acceptabelt. Att Fredrik Reinfeldt som landets statsminister inte tar sitt ansvar handlar inte om massakern på Utøya eller om bombdådet i Oslo. Det handlar om Sveriges politiska ledarskap. Visst, statsminister Reinfeldt pratade med Stoltenberg och erbjöd Sveriges stöd direkt efter attentaten, något annat hade varit direkt tjänstefel. Visst, statsministern höll en kort presskonferens på Rosenbad dagen efter dåden och uttalade Sveriges stöd, allt annat hade varit etikettsbrott.

Sedan var det tyst, väldigt tyst från statsministern. Kritiken kring Reinfeldts frånvaro växte sig allt starkare, först ut var ett antal bloggare, sedan följde några ledarskribenter och först efter ett par dagars kritik mot sitt bristande deltagande  levererar Reinfeldt pliktskyldigt en debattartikel i SvD, eller den är i alla fall underskriven av statsministern. Debattartikeln, talepunkterna och agerandet under de här utsatta dagarna visar på stora brister i det moderata ledarskapet och ständiga felslut i analyserna. Kritiken är varken smaklös, omoralisk eller omänsklig. Den är snarare ett rop från Sveriges befolkning på taktfullhet, medmänsklighet och stöd från den som är vald att leda landet. I fredags hedrade ett fullsatt Sergels torg minnet av de mördade och liknade minnestunder har genomförts runt om i hela landet, det hade varit smakfullt, moraliskt och medmänskligt av statsministern att delta. Välkommen in!

Fler som bloggar om statsministerns frånvaro: Johan Westerholm, Peter Högberg, Anna Vikström, Ulf Bjereld

Media som rapporterar i ämnet: DN1, DN2, DN3, DN4, SVT1, SVT2, SVT3, SVT4, SVT5, EXPR1, EXPR2, Exp3, SVD1, SVD2, SVD3, SvD4, SvD5,  Ab, Ab2, Ab3, Ab4, Alliansfritt Sverige (Tack Peter för länkarna...)