Socialdemokratin saknar opinionsledarna

Efter två förlustval på rad är analyserna många om vad som har hänt med den svenska socialdemokratin. Har själv inte varit speciellt flitig i eftervalsdebatten. Känner att den mest av allt handlar om positionering och hävdande av gamla sanningar. De traditionella traditionalisterna menar att anledningen till valförlusterna är partiet gått för långt åt höger. Om så vore fallet borde väl väljarna flockas hos det parti som står till vänster om oss. Så är inte fallet, vänsterpartiet är fortfarande ett femprocentsparti.

De ivrigaste förnyelseförespråkarna hävdar bestämt att partiet måste anamma en politik som attraherar den välbeställda medelklassen i större utsträckning. Att vi måste vinna det politiska slaget om mitten genom att ställa upp på populära borgliga förslag. Den typen av strategi liknar den som nya moderaterna har använt. En modell som kanske passar för ett renodlat kampanjparti utan tradition av folkrörelsearbete. En grupp s.k. analyserare ropar högt på partiledningens avgång. De hävdar bestämt att båda valförlusterna kan förklaras av våra ledares tillkortakommanden och bristande förtroende. Allt för ofta hittar vi dessa analyserare i de två grupperna av traditionella traditionalister eller ivriga förnyelseförespråkare.

I mina ögon gör de tillvaron alldeles för enkel för sig. Det politiska program som fastställdes vid partikongressen i november 2009 kombinerar den traditionella socialdemokratins värderingar med den nya tidens utmaningar. Vi har ett modernt politiskt program som ligger i helt i linje med de flesta svenskars värderingar. Det är klart att vi ständigt behöver en levande idépolitisk debatt för att bli ännu vassare men jag är övertygad om att Socialdemokratins problem ligger på ett helt annat plan.

Socialdemokratiska Arbetarepartiet har i över ett decennium halkat efter i den samhällsutveckling som har skett. Det stolta Arbetarpartiet hade i det svenska folkhemmet en väldigt stark förankring. Genom att vara en folkrörelse som fanns i människors vardag lyckades SAP skapa en stark förtroendeställning. Partiets många förtroendevalda kunde både lyssna in de reformer som efterfrågades av medborgarna och genom goda relationer förklara den socialdemokratiska politiken som den bästa lösningen på människors problem.

Thorstenson visar i sin bok ”Människor påverkar människor” på studier som sedan lång tid förklarar betydelsen av personlig påverkan. I slutet av 50-talet genomfördes en omfattande studie i Sverige som visade på att ca 1 av 10 personer kunde identifieras som opinionsledare. Av dessa var 8 av 10 medlemmar i ett politiskt parti eller facklig organisation. Relationerna för personlig påverkan ser ungefär likadant ut i senare studier. Frågan socialdemokratin måste ställa sig är om dessa opinionsledare bär ut våra värderingar idag. Med all säkerhet är sambandet mellan opinionsledare, fack och politik annorlunda år 2010 än 1960.

De senare årens genomgripande samhällsförändring har ruckat på förutsättningarna. De fackliga organisationerna har försvagats på arbetsplatserna. Det facklig-politiska arbetet är allt mer ifrågasatt. Medlemstappet i de politiska partierna har varit betydande, inte minst hos Socialdemokraterna. Socialdemokratin saknar därför idag opinionsledarna. De personer som vi i vår närmaste vardag förlitar oss på och känner förtroende för när vi söker råd och ledning inför viktiga beslut har inte sina rötter i eller hjärta för de socialdemokratiska värderingarna längre.

Den resa som partiet påbörjade i och med valnederlaget 2006 var både nödvändig och nyttig. Resan blev dock för kort. Redan innan vi var klara med förankringen av vår politik hos våra egna medlemmar tvingade den stundande valrörelsen fram ett alternativ till den sittande högerregeringen. Ett rödgrönt samarbete var fött under former som inte var idealiska. Samarbetet har fört mycket gott med sig men för oss som parti var det förödande att inte hunnit klart med den egna hemläxan i tid. Istället för att vara starka i våra värderingar skapades osäkerhet hos våra företrädare. Trots de väldigt goda opinionssiffrorna försvann successivt fler och fler av våra opinionsledare i en vilsenhet. Istället för att stå upp för vår partiledning och vår politik spreds en oro där fler och fler av våra opinionsledare tystnade eller helt enkelt spädde på förtroendetappet istället. Något som slutade i en andra svidande valförlust.

Hur hittar vi då tillbaka? Personligen är jag övertygad om att vår politik attraherar det stora flertalet svenskar. De socialdemokratiska värderingarna som byggt det svenska välfärdssamhället har ett grundmurat förtroende. Vi har lösningar för ett framtida samhällsbygge utifrån solidarisk fördelning med välfärd, jobb och utbildning i första rummet. Den moderna socialdemokratin finns redan här i idéerna kring Möjligheternas land. Den moderna socialdemokratin måste knyta till sig dagens opinionsledare. Socialdemokratin måste erbjuda möjlighet att påverka. Arenor där våra ambassadörer blir lyssnade till. Platser där våra socialdemokratiska idéer kan utvecklas genom möten mellan våra opinionsledare. Vi måste bli ett modernt socialdemokratiskt parti där våra idéer bärs fram av personer med brett förtroende, som blickar framåt, som ger lösningar för morgondagen.
Andra flitiga bloggare i eftervalsdebatten: Peter Högberg, Johan Westerholm, Netroots ÖKK