Får kräk oss att lyfta?

Idag läser jag ett antal intressanta artiklar kring socialdemokratins behov av modernisering. Åsa Westlund skriver klokt en krönika i AiP om att det är för lite bebiskräk på våra kavajslag. I sin analys beskriver hon en situation som jag själv känner igen mycket väl även från mina egna grannar på Öland. För barnfamiljerna här är, precis som Åsa skriver, ungefär som barnfamiljer överallt.

Folk här är inte särskilt höger. Förskolan är viktig, kanske viktigast att döma att småpratet grannar emellan. Närsjukhuset är viktigt, och att närakuten fungerar. Kollektivtrafiken är viktig och snöröjningen. I valet mellan sänkt skatt och bättre skola vill man satsa på fler lärare. I valet mellan sänkt skatt och mindre barngrupper i förskolan vill man ha mindre barngrupper. Men i valet mellan oss och Moderaterna vill man ha Moderaterna.

 

Vidare gör Åsa analysen att vi Socialdemokrater inte förmår att se barnfamiljernas slit eller vardagsproblem. En analys jag definitivt delar. Våra företrädare har för lite bebiskräk på kavajen fortsätter Åsa. Problemet ligger i att vi inte representeras, eller upplevs representeras, av personer som de här grupperna kan identifiera sig med. Det här ämnet tas upp av flera debattörer idag där bl.a. fackliga företrädare förs fram som mest lämpliga att leda Socialdemokratin. Högberg levererar några tankar kring det.

 

I AiP diskvalificeras stora delar av partiets kommande namn av Lena Josefsson i en debattartikel. Anser att Lena gör en grovt felaktig analys. Många av oss som var med under delar av falangstriderna inom SSU har med distans till händelserna insett den olyckliga väg de tog. Stiden för sin egen politik och kandidat fick stå tillbaka för idépolitisk debatt och utveckling av organisationen. En strid med två förlorare. De flesta av oss har gått vidare med en erfarenhet som gör att vi absolut aldrig vill att vårt kära parti ska hamna i samma situation. Det här gör att många av oss nu skarpt lyfter kritiken mot den etikettering som nu sker inom delar av partiet och framförallt i media. Socialdemokratin har så mycket att vinna på bredden av åsikter. Så mycket att förlora på en höger-vänsterindelning. Låt oss istället vara progressiva socialdemokrater som klarar av att modernisera våra politiska visioner.

 

Anser att Damberg och Palm agerar helt rätt när de går ut tillsammans i frågan. Även Astudillo och Nordström visar att de har dragit lärdom och inser nu att moderniseringen av Socialdemokratin utifrån våra grundläggande värderingar måste komma i första rummet. Kanske är det även dags att lyfta debatten kring det socialdemokratiska ledarskapet. Är det dags för oss att anamma ett ledarskap som håller samman partiet. Kan ett två-delat ledarskap vara en väg för att tillåta bredden av såväl åsikter som personprofiler. Är lösningen för ett modernt ledarskap två ledare och en partisekreterare? Tror personligen att det kan vara en framåtsyftande lösning som får Socialdemokratin att lyfta igen, tillsammans med lite mer bebiskräk på kavajerna!

 

Bloggar på temat: Johan Westerholm, Marika Lindgren Åsbrink

 

Media i ämnet: DN, SvD, Expressen