Under ganska lång tid har vi fått höra från högerhåll att alliansen slår vakt om välfärdens kärna. Har kommenterat det tidigare bl.a. i en postning om "Nattväktarstatens öländska väktare". Det springande i moderaternas m.fl. resonemang blir hur stor välfärdens kärna ska vara? Liten eller jätteliten... I allt fler utspel från borgligt håll slås det fast att individen själv ska ta ansvar för sin egen tillvaro och att skatterna därmed kan sänkas ännu mer... Ytterliggare steg mot ett kallare och mer egotrippat Sverige.
Det här står i tvär kontrast till den svenska modellen med generell välfärd som byggts upp genom årtionden av solidaritet i samhället. Ett samhällsbygge där vi tagit gemensamt ansvar för varandra. Där generell välfärd inneburit att vi har bidragit efter förmåga och fått efter behov. En grundläggande idé om hur samhället bäst tar tillvara våra gemensamma och individuella strävanden. Den svenska modellen och den generella välfärden syftar till ett jämlikt samhälle.
På senare år visar internationella forskningsresultat av bl.a. Wilkinson och Picket tydliga samband mellan jämlikhet och välstånd. Med boken Jämlikhetsanden visar de att ökade klyftor försvagar länder och samhällen. Ojämlika samhällen är ineffektiva, stressen ökar och människor mår dåligt, de jobbar sämre och utbildningssystemet falerar.
I Mona Sahlins bok Möjligheternas land beskriver Mona hur vi Socialdemokrater vill vända utvecklingen i Sverige från att under den borgliga mandatperioden ökat klyftorna, ökat den reella barnfattigdomen, ökat arbetslösheten och ökat utanförskapet till att skapa fler jobb, minska klyftor och utanförskap, återgjuta framtidstro och återvinna solidariteten i samhället. Det handlar om generell välfärd kontra välfärdens kärna... den där lila lilla kärnan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar