Könsmakt

Könsmaktordning, smakar på ordet igen. Har funderat till och från på begreppet sedan en fullmäktigedebatt för några månader sedan när vi diskuterade löneskillnader mellan könen i kommunen. Såväl jag själv som kommunalråd Ingvarsson utryckte oss i termer av att det var olyckligt och att vi behövde arbeta långsiktigt för att få bort skillnaderna. I debatten tog sedan Margaretha Lööf-Johansson till orda och hävdade att både jag och Kent var för tama och att vi ska bemämna löneskillnaderna vid dess rätta namn, könsmaktordning.

Könsmaktordning, smakar på ordet ytterliggare en gång. Har funderat över debatten många gånger sedan dess. Det ligger oerhört mycket i Margarethas påpekande. När vi män diskuterar könsordning eller könsmakt måste vi vara oerhört tydliga med att det inte kan accepteras. Varken i löneskillnader eller genom en makaber manlig sexualitet. Förfasas när jag läser Anna Bjurströms krönika i dagens Barometern. Hon beskriver den sexuellt laddade sociala strukturen i samhället på ett mycket träffsäkert sätt. Tyvärr handlar inte IMF-chefens påstådda övergrepp på en hotellstäderska i NY bara om personen i fråga utan framförallt om den könsmaktordning som råder i samhället.

I en annan bilaga av samma tidning läser jag en intervju med Eric Amarillo om den blivande sommarplågan "Om sanningen ska fram (vill du ligga med mig då?)". Eric berättar där att han skrev låten för att han "var jäkligt trött på det där påklistrade spelet mellan män och kvinnor. Fan, det måste räcka med att bara vara sig själv?". Är det inte könsmaktordningen Amarillo sätter tummen på även här, fast ur ett manligt perspektiv. Önskar att vi verkligen kan bryta med mönstret, den sexuella ordning där klasser och kön ställs mot varandra och undertrycks. Fan, vi måste väl kunna förstå att vi är jämlikar och ska bemöta varandra med respekt!

Tyvärr kan jag inte länka till krönikan eller intervjun då de är exklusiva för pappersvarianten av Barometern!