Hem ljuva hem...

När man möts av den här synen då man kör hem över Ölandsbron är det lätt och förstå varför vi är många som är förälskade i vår underbara Ö. Vårt Öland tog emot mig på sitt allra bästa sätt efter mina dagar uppe i Dalarna. Väl hemma var det två söta änglar som även de tog emot mig med härliga leenden. Det är det bästa mottagandet en pappa kan få, blir varm i hela kroppen! Dagarna i Mora fick dock inte riktigt fick det utfall jag hade hoppats på. Det är väldigt frustrerande att ha förberett sig under så lång tid, lagt så mycket fokus på något och sedan när det väl gäller så är man inte helt kurant.

Gårdagens Vasalopp blev till en början en hemsk upplevelse. När vi väl köat upp för den första långa backen och det var dags för att börja åka skidor på allvar. Då sätter en illamående mage tillsammans kräkkänslor och en kropp som inte svarar stopp för det jag hade hoppats skulle bli en underbar skiddag. Redan i Risberg hade jag starka funderingar på att bryta loppet, gav det dock en kontroll till och strax innan Evertsberg släppte illamåendet. Efter Oxberg började kroppen svara något så när på tilltal och de två sista milen gick relativt skaplig. Sluttiden blev 10.45, nästan en halvtimme bättre än i fjol. Nu är siktet inställt på den 4 mars 2012, måtte jag vara helt kurant den dagen!