Den svenska politiken är synnerligen inne i ett intressant skede just nu. Inte bara med anledning av de senaste opinionsmätningarna som kom idag där den nya socialdemokratin går kraftigt framåt och återtar positionen som största parti bland väljarna. Kanske delvis pga det trygga och mogna intrycket som partiet nu ger. Magdalena Andersson, ekonomisk-politiskt talesperson, var den senaste i raden ur den nya ledningen som levererade. Hon gav i gårdagskvällens Agenda tydliga besked kring den ekonomiska politiken. Utbildning, inte sänkta löner, är vägen till ökad sysselsättning. Ordning och reda i statsfinanserna är ett måste för en stabil och trygg välfärd. Sverige har nått vägs ände med den nuvarande regeringens blida tro på skattesänkarpolitik och det gjorde Andersson tydligt!
Den största anledningen till det intressanta läget är dock det sjunkande skeppet. Reinfeldt har uppenbart navigerat fel med Alliansskutan. Likt den italienska kaptenen ägnade Reinfeldt inte full uppmärksamhet till att styra sitt skepp. Resultatet av en ouppmärksammad och trött kapten blir alltid det samma, skeppet går på grund och sjunker. Den senaste tidens politiska spretighet från de borgerliga partierna visar tydlig på hur råttorna överger skeppet. Tolgfors medverkar till en vapenfabrik i Saudiarabien. Björklund kräver ungdomslöner med 75% av kollektivavtalslöner. Attefall fantiserar om att andrahandsuthyrning löser bostadsbristen. Reinfeldt själv tycker att det går bra att höja pensionsåldern till 75 år. Lööf åker mest runt och träffar centerpartister, inga besked kring hur näringslivet ska utvecklas utom möjligen några ord om hennes våta dröm. Undantag i LAS. Borg fäktar, likt Don Quichote, vidare sin kamp med bankerna. En kamp som mest består av tomma ord!
Skeppet sjunker. Frågan är om kapten Reinfeldt, till skillnad mot sin italienska kollega, stannar kvar på sin post tills det sjunker helt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar