Kejsaren är naken!!!

Den senaste tiden har varit högintressant inom den svenska politiken. Inte bara det faktum att mitt eget parti börjar hitta hem igen under den förtroendeingivande ledningen av Löfvén, Jämtin, Andersson och Damberg. Med en tydlighet om att jobben är i fokus och att utbildning och tillväxt är vägen bort från massarbetslösheten framträder återigen en pragmatisk socialdemokrati som vinner opinionsframgångar. Vi har dock ännu lång väg kvar för att förändra partiet till ett modernt socialdemokratiskt parti. Det kräver både organisatoriska och politiska förändringar men framförallt en kulturell revolution för vårt hundraåriga parti. Ska bli intressant att lyssna till Ekots lördagsintervju till helgen med Damberg.

Men det var ju inte dessa tankar jag ville skriva om ikväll. Det är istället det andra faktumet i svensk politik. Rubriken blev "Kejsaren är naken!!!", den kunde lika gärna varit "Falsk matematik". Båda känns som ett koncentrat av den scenförändring som skett under vårmånaderna i svensk politik. Jag kunde valt den andra med tanke på den våg av felaktigt användande av statistik som vält ut från det moderaterna högkvarteret den senaste tiden. Det började under historierevisionisten Arkelsten och har fortsatt med Kent "twitter" Persson. Statsminister Reinfeldt verkar i allt större utsträckning få svårt att förklara sin politik med logiskt resonemang och därför försöker han med siffertrixande hitta alternativa sanningar för att få bort fokus från den egna politikens misslyckanden.

Allt oftare står nu Fredrik Reinfeldt och hans nya moderater mitt i medias ljus utan kläder. Kejsaren är naken och folket har upptäckt det! Den extrema makeover som de nya moderaterna genomgick börjar flagna och fram kommer nu den verkliga ideologin. Det går inte längre att hävda arbetslinjen för att införa ett femte, sjätte eller sjunde jobbskatteavdrag. Skatterna har sänkts med 83 miljarder under Borgs fögderi och enligt professor Calmfors i dagens DN är självfinansieringsgraden endast 30%, därmed blir nettokostnaden för införandet av jobbskatteavdraget 60 miljarder. 60 miljarder som inte lett till jobb utan bara till urholkad skattekraft och försämrad välfärd.

Andra reformer i arbetslinjens tjänst som sänkt resturangmoms och den generella sänkningen av arbetsgivaravgifter för ungdomar har ännu sämre självfinansieringsgrad enligt Calmfors. De åtgärderna missar därmed målet att vara jobbskapande totalt och ger ännu sämre effekter för skattekraften och för möjligheterna att finansiera vår gemensamma välfärd. Allt tydligare framstår det att nu är det Moderata samlingspartiet som är tillbaka vid makten. Stora skattesänkningar sker av ideologiska skäl, inte för att skapa högre sysselsättning. Kejsaren är naken och det börjar bli allt jobbigare för Fredrik Reinfeldt!

Läsvärt på annat håll: Högberg, Bjerlid, Moberg