Här följer talet i sin helhet...
Hej alla valborgsfirare - våren är här!
Har ni tänkt på alla traditioner vi har och speciellt så här vid valborg. Vi hjälps åt att dra ris och släpa grenar och annat brännbart till en valborgseld och redan nu tycker jag mig känna förväntan i luften - elden ska ju tändas om en stund. Vi ska värmas, förundras och stå tätt tillsammans här i vårkvällen. Vi kommer tillsammans se på när ett helt år av trädgårdsavfall brinner upp framför ögonen på oss för att hälsa en ny trädgårdsperiod välkommen.
Även om man inte är religiös på det där traditionella sättet, finns det någon sorts skön yrsel i att upptäcka det första vårtecknet. Det känns precis som om det ändå fanns en högre makt, något större än oss själva, eller åtminstone någonting som vi inte kan begripa eller förklara. Är inte den mystiken egentligen djupare än alla tekniska underverk och medicinska mirakel? Jag menar - folk kan åka till månen och vi kan i princip byta organ med varandra - men hur går det egentligen till när hela naturen byter skepnad år efter år? Och upphör man någonsin att förundras över att det faktiskt blir löv på träden i år också?
Det här var några tankar som dök över mig efter det att Birgitta hade ringt och frågat om jag ville vårtala hos er här på Alunvallen ikväll. Men vem är då jag som står här på flaket ikväll? Helt kort så är jag en snart 40-årig tvåbarnspappa som bor i Saxnäs tillsammans med min fru och våra två döttrar, Meja hon är 4,5 och vår minsta Bella är 1,5 nu. Jag träffade min fru när vi båda läste ekonomi på Högskolan i Kalmar och vi hamnade i Saxnäs när vi letade efter en plats att slå ner våra bopålar på. Nu jobbar hon som företagsrådgivare på Ölands Bank. Själv sitter jag som vice ordförande i kultur- och fritidsnämnden.
För ett par veckor sedan var jag tillsammans med övriga kultur- och fritidsnämnden i Mörbylånga och Borgholm och besökte bl.a. Södra Bruket. Valle och Gunvor tog väl hand om oss och visade oss runt vid Navet och uppe vid Konstens Geologiska trädgård. Under besöket slog det mig hur vackert det är härnere. En annan sak som också gick upp för mig var hur lik trakten här är min barndoms hembygd i Nävekvarn uppe i Sörmland. Båda trakterna har uppstått kring bruken och närheten till havet är slående. Känslan av arbetarkulturens historiska vingslag är också påtaglig på båda orterna.
Förra helgen var jag på släktbesök uppe i Nyköping. Då fick jag och min farmor tillfälle till en mycket trevlig pratstund. Farmor som nu är 88 år bor kvar ute i Nävekvarn. Pigg som hon är pysslar hon gärna i trädgården och det inte hon vet om trädgårdsskötsel är knappt värt att veta… Hur som helst så var hon lite orolig nu när hennes lillgrabb ska ge sig i kast med politiken på större allvar.
Michael sa hon lite allvarligt, det är väl inte lika illa på Öland som här hemma. Hon oroade sig för samhället eftersom Bruket där uppe under många år har gått på sparlåga och för inte alls så länge sedan gick den siste bruksarbetaren hem för gott. Hon berättade att det nu kommer förslag om att lägga ner skolan i byn och skjutsa barnen till Nyköping istället. Snart finns det bara sommargästerna och vi äldre kvar sa hon. Slutligen sa hon mycket allvarligare, det har nått en gräns nu förstår du Michael. Det kan inte fortsätta så här!
Den här typen av samtal mellan farmor och mig betyder väldigt mycket för mig. Det gör att jag känner mina rötter och att jag hittar en drivkraft att engagera mig för en bättre samhällsutveckling. Jag hoppas att det är flera av er som också är unnade att ha den här typen av samtal med nära och kära och att ni finner er egen drivkraft och det som känns viktigt för er!
Våren är något som har en alldeles speciell drivkraft men dess betydelse kan variera ganska mycket för oss beroende på perspektiv. För småbarn betyder våren att dem kan börja leka ute utan att behöva ha på sig tjocka overaller och vinterstövlar som hindrar alla rörelser. Det går nu att springa omkring obehindrat och skulle man ramla så slipper man snö innanför kläderna. Det finns också en massa nya saker att upptäcka. Plötsligt har fåglarna börjat kvittra och de första blommorna visat sig.
Småbarnsföräldrarna i sin tur får chansen att upptäcka våren på ett annat sätt. Istället för mörker, kyla och overallsbrottning så dras man med i barnens glädje över det nya ljuset och värmen. Det haglar av frågor om fåglar och blommor och många får bli glatt överraskade över en lätt tilltyglad bukett med snödroppar eller vitsippor.
Valborgsfirande är en uråldrig tradition och jag tror att det är viktigt att vi har våra traditioner. Samtidigt som vi ska vara rädda om våra traditioner i livet som ger trygghet så tror jag också att vi alla behöver röja ut det gamla för att ge plats åt det nya. Städa undan gamla projekt, avsluta sådant som hänger i luften, gå igenom högar som blivit liggande - allt för att ge plats åt något nytt. Vi behöver göra upp med en hel del gammalt och verkligen se till att elda upp vinterns skräp för att ge plats åt vårens nya grönska.
Låt oss vara rädda om traditioner som valborgsfirandet - att fira våren. Detta har nog en djupare innebörd än vad vi först tänker på. Seden att tända en brasa om våren är mycket gammal. Elden symboliserar värme och ljus men också något som avslutar det gamla - och därmed lämnar plats för det nya, nämligen för våren.
Så mitt råd till dig är nu - ta vara på detta tillfälle! Nu blir det ljusa kvällar, ljumma vindar, fågelkvitter, hjärtat kommer slå lite snabbare ibland och kraften och inspirationen att ta itu med saker blir allt större.
Så låt oss alla hurra för våren. Det är underbart att den är här igen!
Ett fyrfaldigt leve för våren! Den leve Hurra, Hurra, Hurra, Hurra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar