Har burit med mig känslan under en lång tid. Faktiskt ända sedan förra hösten. Då höll vänsterretoriken på att ta över idédebatten inom mitt eget parti och jag kände mig faktiskt inte alls hemma. Den pragmatiska socialdemokratin med utgångspunkt i människors vardag höll på att förlora mark. En känsla som, kan jag så här i efterhand erkänna, fick mig att allvarligt fundera på mitt engagemang inom politiken då drevet mot Juholt gick som allra värst.
Idag håller en klick medlemmar liv i debatten kring vinster i välfärden och hävdar, med en dåres envishet, att socialdemokraterna behöver en mer vänsterinriktad politik. Undrar om de verkligen har tagit till sig beslutet på området från förra kongressen. Ett i mina ögon väl avvägt beslut som ger utrymme för olika utförare men med fokus på att skattepengarna ska gå till det de är avsedda till, kvalitet i välfärden.
Problemet för den här klicken medlemmar är dock kanske inte just beslutet angående vinster i välfärden utan att de egentligen vill få partiet mer vänsterinriktat i stort. Om de når framgång med debatten på det här området kommer de raskt att gå vidare till nästa, återregling och åter återregleringar brukar vara budskapet från denna skara. Gärna sufflerat med något citat från Palme... Läste för någon dag sedan ett tankvärt blogginlägg från den alltid lika kloke Westerholm där han beskriver de idéströmmningar som sker i svensk politik. Han går tydligt igenom de olika partiernas olika politiska falanger och väger mot svenska folkets värderingar. En mycket intressant läsning!
Den ihop med de seminarium jag besökte under Almedalsveckan om väljarnas värderingar gör mig övertygad om att det inte är vänsterut som socialdemokraterna ska utveckla politiken. Nuvarande partiledning gör helt rätt analys när jobben och miljön i kombination hamnar i fokus. Politiken för en välfärd baserad på hållbar frihet finns i grunden, så även väljarnas förtroende på området. Att slå in på en väg med regleringar och förbud tror jag är en återvändsgränd för ett parti som vill vara pragmatiskt och utforma politiken utifrån de många människornas vardag. Låt (v)änstern vara vänster och behålla det utrymmet i svensk politik. Låt den moderna socialdemokratin vara en frihetlig rörelse i mittfåran av svensk politik. Det tjänar både (s) och (v) på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar