Politiskt förbannad!

Senast det hände var nog när det rullade frukter på fullmäktige för något år sen... Den där känslan av att det kokar inombords och jag blir politiskt förbannad. Igår var det dax igen på Algutsrums marknad!

Vissa hävdar att man förlorat en diskussion när det händer, mycket möjligt men det är en underbar drivkraft att få bli förbannad på idéer eller argumentation som man inte anser hör hemma i svensk politik. För det handlar aldrig om personer för min del, det är en oerhört viktig gräns att dra. Att skilja mellan sak och person i det politiska.

Det som fick mig att gå i taket igår var när några farbröder ville pracka på mina döttrar varsin ballong med Sverigedemokraternas logga på. De stod där som vilket annat parti som helst, i ett profiltält, med profilkläder, delade ut ballonger till barnen och bjöd på godis. Konceptet taget rakt av från andra demokratiska partier i Sverige. För första gången äcklade det här mig något enormt. Ett nationalistiskt och rasistiskt parti försökte locka till sig mina sympatier genom att ge mina barn en ballong. Klart fan jag blev förbannad...

Ännu värre blev det av det ordinarie försvarstalet från den leende partiföreträdaren när jag påpekade att varken jag eller mina barn vill ha något som helst med SD att göra... Nej, vi är inte rasister säger den vita mannen i övre medelåldern. Men vad fan står du då och delar ut material för ett öppet främlingsfientligt parti vars ledande företrädare gång efter gång uttalar sig rasistiskt blir mitt svar... Nej vi är inte rasister säger den vita mannen i övre medelåldern, du har inte koll. Har inte koll blir mitt svar, jag har mycket väl koll på vilka förslag som ditt parti lägger i riksdagen och vad som står i era partiprogram... Dessutom kan jag Sverigedemokraternas mörka bruna historia och ur vilka kretsar som partiet har sitt ursprung...

Och där stod han, denne vite man i övre medelåldern likt en ulv i fårakläder, och sökte mandat för att ett nationalistiskt och rasistiskt parti ska få sitta i våra demokratiska församlingar genom att pracka på mina barn ballonger... Klart fan jag blev politiskt förbannad. SD som företeelse hör inte hemma i svensk politik, eller europeisk heller för den delen. Det handlar inte om om den vite mannen i övre medelåldern är rasist eller inte, det är ju beklagligt om han är. Det handlar om att jag aldrig, aldrig någonstans, aldrig någonsin eller på något vis kan se att vårt samhälle kan utvecklas genom en politik som grundar sig på nationalism, främlingsfientlighet och enfald. Sverige behöver vara ett mångkulturellt öppet samhälle där alla är välkomna att utveckla och utvecklas! Klart fan jag blev förbannad!