Så jäkla nöjd :)

Gårdagens halvmara under Malkars 21km blev en underbar upplevelse, en fantastiskt rolig tävling på en snabb och lättlöpt bana i pittoreska Kalmarmiljöer. En tävling som har potential att bli riktigt stor :) Visst hade jag åxå på känn att jag skulle kunna prestera ner mot 2h men när flytet och löparglädjen fanns där redan från start och höll i sig långt efter målgång var det inga problem att krossa mitt eget PB på distansen från Göteborgsvarvet förra året. Det nya personbästa blev 1:54, hela 20 min bättre än det gamla. Så jäkla nöjd!

Framförallt bär jag med mig en glädje i löpningen och som smittar av sig i det mesta annat i vardagen... Genom att jag nu använder Herbalife fullt ut i både vardagen och träningen finns en kraft och energi i kroppen som jag inte känt på många år. Underbar känsla :) Känns att livet vänder åt rätt håll och glädjen återvänder, beslutet att avbryta medicineringen med citalopram för några veckor var helt rätt. Känner ju en lycka till och med i att bli förbannad, men främst en livsgnista... Så jäkla nöjd!

Politiskt förbannad!

Senast det hände var nog när det rullade frukter på fullmäktige för något år sen... Den där känslan av att det kokar inombords och jag blir politiskt förbannad. Igår var det dax igen på Algutsrums marknad!

Vissa hävdar att man förlorat en diskussion när det händer, mycket möjligt men det är en underbar drivkraft att få bli förbannad på idéer eller argumentation som man inte anser hör hemma i svensk politik. För det handlar aldrig om personer för min del, det är en oerhört viktig gräns att dra. Att skilja mellan sak och person i det politiska.

Det som fick mig att gå i taket igår var när några farbröder ville pracka på mina döttrar varsin ballong med Sverigedemokraternas logga på. De stod där som vilket annat parti som helst, i ett profiltält, med profilkläder, delade ut ballonger till barnen och bjöd på godis. Konceptet taget rakt av från andra demokratiska partier i Sverige. För första gången äcklade det här mig något enormt. Ett nationalistiskt och rasistiskt parti försökte locka till sig mina sympatier genom att ge mina barn en ballong. Klart fan jag blev förbannad...

Ännu värre blev det av det ordinarie försvarstalet från den leende partiföreträdaren när jag påpekade att varken jag eller mina barn vill ha något som helst med SD att göra... Nej, vi är inte rasister säger den vita mannen i övre medelåldern. Men vad fan står du då och delar ut material för ett öppet främlingsfientligt parti vars ledande företrädare gång efter gång uttalar sig rasistiskt blir mitt svar... Nej vi är inte rasister säger den vita mannen i övre medelåldern, du har inte koll. Har inte koll blir mitt svar, jag har mycket väl koll på vilka förslag som ditt parti lägger i riksdagen och vad som står i era partiprogram... Dessutom kan jag Sverigedemokraternas mörka bruna historia och ur vilka kretsar som partiet har sitt ursprung...

Och där stod han, denne vite man i övre medelåldern likt en ulv i fårakläder, och sökte mandat för att ett nationalistiskt och rasistiskt parti ska få sitta i våra demokratiska församlingar genom att pracka på mina barn ballonger... Klart fan jag blev politiskt förbannad. SD som företeelse hör inte hemma i svensk politik, eller europeisk heller för den delen. Det handlar inte om om den vite mannen i övre medelåldern är rasist eller inte, det är ju beklagligt om han är. Det handlar om att jag aldrig, aldrig någonstans, aldrig någonsin eller på något vis kan se att vårt samhälle kan utvecklas genom en politik som grundar sig på nationalism, främlingsfientlighet och enfald. Sverige behöver vara ett mångkulturellt öppet samhälle där alla är välkomna att utveckla och utvecklas! Klart fan jag blev förbannad!

Löparglädje = livsglädje

Igår tog jag min vana trogen en löprunda under förmiddagen. Det blev en underbart härlig 12-kilometersrunda med ett tempo och flyt i löpningen som var längesen jag hade. Kände ren löparglädje när jag flöt fram över asfalten ner mot Almers upp över Törnbotten och hem till Algutsrum. Löparglädjen kom av livsglädjen tänkte jag eller var det möjligen så att livsglädjen kommer tillbaka pga löparglädjen... Jag är inte säker, vet bara att rundan var ren njutning...

Vet också att livsglädjen återvänder tack vare mitt beslut att avsluta min medicinering som jag hållit på med sedan i höstas. Nu är det tio dagar sedan jag åt min sista antidepressiva citalopram. Det har varit märkliga tio dagar och personer i min omgivning har tyvärr råkat ut för effekterna av utfasningen... Men de här dagarna och de brända skeppen till trots har det ändå varit värt det... Nu så här i efterhand inser jag vad medicineringen har haft för inverkan på mig och hur "avtrubbad" jag varit känslomässigt... Har varken känt ilska eller vrede lika lite som kärlek och längtan... Har funnit mig i att världen händer ute runt omkring mig utan att låta mig påverkas i någon större omfattning, på gott och ont...

Livsglädjen återvänder nu, jag börjar påverkas och reagera på andra människors ageranden och beteenden. Förra veckan blev jag förbannad på riktigt för första gången på oerhört länge... Fantastiskt skön känsla och det tog mig ur en extremt negativ tankespiral och beteendemönster från mig själv. Det är tragiskt att det ska behöva bli så och i efterhand skäms jag över de som blev drabbade... Uppriktigt förlåt till er om ni läser det här! Allt bara för att jag inte var människa nog att förklara mina känslor och vad jag förväntade mig av omgivningen. Istället försökte jag acceptera och tränga tillbaka mina känslor vilket har gjort att de bubblat upp till ytan gång på gång på gång...

Jag har insett många saker om mig själv pga det här. Aldrig igen kommer jag tyst tiga still när verkligheten grinar mig illa i ansiktet. Aldrig mer kommer jag att tolerera att bli behandlad som en gammal urvriden disktrasa som det är dax att kasta bort. Insikten om mitt eget värde som person har vuxit och det enda vis som det kommer att respekteras är om jag själv försvarar det. Ser jag mig som svag och mindre värd blir jag behandlad som det. Kräver jag respekt och påtalar allas vårt lika värde kan jag behålla min återvunna livsglädje. Det är bara mina egna handlingar och tankar som styr mitt liv...

Med de här tänkvärda orden från den amerikanske prästen och teologen Reinhold Niebuhr går jag vidare för mer livsglädje och löparglädje. Tacksam över vad livet lär mig! #minresa

- Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden

#minresa

"Har insett att det är bättre att se verkligheten som den är och inte som jag önskar att den vore. Utifrån det vill jag vandra de vackra vägar som livet visar mig!" 

Så inleder jag min profiltext på de dejtingsidor jag är aktiv på. Ja, det senaste året blev en resa i mitt liv som jag aldrig trodde jag skulle få göra. Nu börjar livet landa igen och ja, jag är singel nu, och ja, jag använder dejtingsidor, och ja, jag träffar gärna kvinnor som får mig att le och magen att pirra till...

Varför då skriva det på min blogg? Upplever att det finns någon slags tabu över att man som separerad inte får/ska gå ut med att man träffar andra. Vill inte att det ska behöva vara så, det naturligaste som finns är kärleken mellan två personer. Det onaturliga vore att inte vilja träffa andra när man väl är igenom processen en separation innebär, den processen ser ju iofs helt olika ut för var och en... Vem är den att döma ngn annan för känslorna man bär?

En kort förklaring till den resa jag påbörjat, en resa som troligen blir lång. Känner att det må så vara men nu är mitt fokus att vandra de vackra vägar som ligger framför mig. Vara tacksam för alla de erfarenheter som mitt liv gett mig så här långt och minnas alla de lyckliga stunder som varit. Gessle sätter orden så rätt för känslan jag bär på nu...

Vissla hallå ifrån ett evigt spår
Men det är slut
Det är dags att slå en knut
Öppna grinden för nu går jag ut

Nu går jag ut, går vidare. Min resa kommer innebära eget företag med träning, näring och hälsa genom att jag satsar seriöst som oberoende Herbalifedistributör vid sidan av mitt företag Granstedt PR. Min resa kommer innebära ett aktivt liv med träning och upplevelser i andra rummet, det första är upptaget av mina tjejer och kommer alltid vara...

Min blogg kommer säkerligen följa #minresa. Troligen kommer jag att skriva om sånt som händer i mitt liv och om saker jag anser påverkar samhället vi lever i. Visst kommer det bli en eller annan politisk text men eftersom jag avvecklar mina politiska uppdrag för socialdemokraterna kommer de texterna säkert bli friare och mer spegla min värdegrund som frihetlig solidarisk demokrat än det parti jag tillhört i dryga tjugo år...

Välkomna med på #minresa! Den har redan börjat men jag har känt att jag behövt att gå första biten själv!