Börjar bli innerligt trött... kanske bäst att sova på saken för att sedan njuta av helgens julbordsweekend på Hooks Herrgård med familjen. Fyller på med julmusik via Spotify och fastnar återigen för Petter, Ison & Fille och Mogge och deras "För Alla Dom". Underbar låt, håll tillgodo, TGI Friday!
fredag 2 december 2011
fredag 25 november 2011
TGI Friday
Så fredag igen, fastnade för den alltid så stämningsfulle Thåström tack vare den gode Högberg i Vimmerby. Bjuder på "Flickan med guld" och tänker på hur mycket mina två guldklimpar betyder för mig... TGI Friday!
Jag gör om alla söndagar till lördag ikväll
och klär mig för att gå på kalas.
I en bok som jag sparat enkom för denna natt
ska jag skriva dem vackraste ord.
Sen målar jag om december till augusti för att
få klä mig i handskar och hög hatt.
Jag klipper ut alla stjärnor från himlens pappersvalv
och lägger dem i en liten blå ask.
Och ingen vet om att jag ska ge den till
en flicka med guldbruna ögon.
Nej, ingen vet om att jag ska ge den till
en flicka med guldbruna ögon.
Jag vrålar till vinden för att få den och förstå
att det är lugnet som jagat dig tills nu.
Men jag kommer med minnen från ett tivoli till dig
där jag vet att ljuset aldrig tar slut.
Och ljuset skall vattna den ros som jag bär
i mitt knapphål så den aldrig kan dö.
Varje gång som jag viskar ditt namn för mig själv
skiftar den färg från blå till röd.
Och ingen vet om att jag ska ge den till...
Sen syr jag ett täcke av alla trasiga moln
för att stoppa om dig inatt.
När du somnat så byter jag täcket mot mig själv
och vilar på min hemlighet.
Och ingen vet om att jag ska ge mig till...
En flicka med guldbruna ögon.
Jag gör om alla söndagar till lördag ikväll
och klär mig för att gå på kalas.
I en bok som jag sparat enkom för denna natt
ska jag skriva dem vackraste ord.
Sen målar jag om december till augusti för att
få klä mig i handskar och hög hatt.
Jag klipper ut alla stjärnor från himlens pappersvalv
och lägger dem i en liten blå ask.
Och ingen vet om att jag ska ge den till
en flicka med guldbruna ögon.
Nej, ingen vet om att jag ska ge den till
en flicka med guldbruna ögon.
Jag vrålar till vinden för att få den och förstå
att det är lugnet som jagat dig tills nu.
Men jag kommer med minnen från ett tivoli till dig
där jag vet att ljuset aldrig tar slut.
Och ljuset skall vattna den ros som jag bär
i mitt knapphål så den aldrig kan dö.
Varje gång som jag viskar ditt namn för mig själv
skiftar den färg från blå till röd.
Och ingen vet om att jag ska ge den till...
Sen syr jag ett täcke av alla trasiga moln
för att stoppa om dig inatt.
När du somnat så byter jag täcket mot mig själv
och vilar på min hemlighet.
Och ingen vet om att jag ska ge mig till...
En flicka med guldbruna ögon.
måndag 14 november 2011
Nedräkningen börjar mot dagen V
Vasaloppet. Starten går i världens största skidtävling. En märklig tystnad uppstår samtidigt som skrapandet av 15 000 par skidor fyller luften. Långt där ovanför svävar en helikopter. Speakerns röst uppmuntrar och peppar alla de åkare som sakta glider ut från Berga by. Det är den första söndagen i mars, och det är magi i luften.
Så beskrivs Vasaloppsstarten på den officiella hemsidan. En mycket träffade beskrivning i mitt tycke. Den 4 mars 2012, alltså om 111 dagar, står jag på den startlinjen igen. Tredje gången nu faktiskt. Nedräkningen har börjat igen. När jag för två år sedan började samma nedräkning var det med skräckblandat förtjusning. Med nära 90 kilo, en inte allt för vältränad kropp och framförallt utan skidvana var det egentligen rätt dumdristigt att ge sig i kast med ett sånt projekt.
Nu ångrar jag mig inte en dag. Äntligen är jag i bra form igen efter allt för många år av lathet. Nästan 10 kilo lättare, med god grundfysik och framförallt 60-70 mils skidåkning senare är det mest med förtjusning jag ser fram emot nästa års lopp. På 111 dagar ska formen slipas och målet är att gå under en timma per mil i år, dvs vara i mål innan det mörknar i Mora. Med start idag ska jag vara flitigare med att berätta om min träning och upplevelserna inför Vasaloppet 2012 här på bloggen. Väkommen att följa mig i fäders spår!
lördag 12 november 2011
TGI Friday
Fredagen med det magiska datumet 11.11.11 hann försvinna till lördag innan jag kunde bestämma mig för en video att lägga ut, Lite symptomatiskt just nu, men den här är bara så otroligt skön. Håll tillgodo!
fredag 11 november 2011
Vem skapar den moderna socialdemokratin?
Vem skapar den moderna socialdemokratin? Det är en fråga som gnagt mig de senaste veckorna. Som ni märkt har jag inte haft kraft och energi att skriva och kommentera den senaste tidens händelser här på bloggen. Har känslan av en politisk depression hos mig själv. Saknar lusten, den brinnande känslan av att vara del av en helhet som har viljan att vara en samhällsförändrande kraft. Saknar kraften, den vitala känslan i en rörelse som lyfts fram av ideérna kring jämlikhet och solidaritet. Saknar förnyelsen, saknar idéerna.
För några veckor sedan presenterades en framåtsyftande s-märkt skuggbudget med förutsättningar att utjämna samhällets ojämlikheter, med satsningar på utbildning, infrastruktur och kultur. Den alternativa budgeten skulle bli den verkliga nystarten som mitt socialdemokratiska parti verkligen behöver. Vi skulle alla få möjligheten att samtala med medborgarna om ett socialdemokratiskt Sverige som har högre ambitioner än den borgliga regeringen. Av den nystarten blev intet. Agendan blev fullständig förändrad. Hela svenska folket fokuserade istället, med god hjälp av ett sällan skådat mediadrev, på Håkan Juholts, iofs helt korrekta, bostadsersättningar. De senaste veckorna, som borde varit ett lyft för de socialdemokratiska idéerna blev istället ett sänke. Ett sänke som aldrig borde fått uppstå. Vår partiledare blev en belastning för våra idéer istället för dess agitator. Som parti visade vi oss återigen svagast i vår tidigare starkaste gren, opinionsledarna.
Det leder mig tillbaka till min gnagande fråga. Vem skapar den moderna socialdemokratin? Partiledningen verkar de senaste veckorna fått abdikera från den rollen. Var finns de opinionsledare som bär våra idéer 
framåt? Under de här veckorna har jag hittat några egna guldkorn i bloggosfären och i media. Det handlar uteslutande om personer som värnar öppenhet och som vågar utveckla våra socialdemokratiska idéer utifrån dagens samhälle. Johanna Graf, Johan Westerholm, Åsa Petersen och Katrine Kielos för att nämna några. Tror inte jag varit ensam om att känna mig politiskt deprimerad inom socialdemokratin de senaste veckorna. Är allt mer övertygad om att vi som parti står inför ett paradigmskifte. Det är dags att göra upp med dinosaurierna, släppa fram nya krafter på alla nivåer. Det är hög tid att låta dagens opinionsledare skapa den moderna socialdemokratin!
framåt? Under de här veckorna har jag hittat några egna guldkorn i bloggosfären och i media. Det handlar uteslutande om personer som värnar öppenhet och som vågar utveckla våra socialdemokratiska idéer utifrån dagens samhälle. Johanna Graf, Johan Westerholm, Åsa Petersen och Katrine Kielos för att nämna några. Tror inte jag varit ensam om att känna mig politiskt deprimerad inom socialdemokratin de senaste veckorna. Är allt mer övertygad om att vi som parti står inför ett paradigmskifte. Det är dags att göra upp med dinosaurierna, släppa fram nya krafter på alla nivåer. Det är hög tid att låta dagens opinionsledare skapa den moderna socialdemokratin!fredag 4 november 2011
tisdag 1 november 2011
Ratat av Barometerns debattsida...
I samband med mitt blogginlägg igår om att skapa en Kalmarsunds kommun knåpade jag ihop en något längre text som debattartikel vilken jag skickade till Barometerns debattsida och bad att få den publicerad. Blev rätt förvånad när de ratade att ta in den med hänvisning till att artikeln redan diskuterades på min blogg samt att den var länkad via min facebookprofil. "Hela"17 personer hade läst den korta verisonen av artikeln efter ett dygn på bloggen. Publicerar nu den långa versionen med förhoppning på bättre spridning via sociala medier än Barometern...
Välkommen Kalmarsunds kommun!
Nu när landstinget i Kalmar län formellt skickat frågan till länets kommuner om de kan tänka sig att bilda storregion med Kronoberg, Blekinge och Skåne går regionfrågan mot sitt avgörande. Min förhoppning är att länets samtliga kommuner hänger på tåget söderut. Om någon kommun, utifrån sina perspektiv, väljer ett annat spår måste den möjligheten finnas. Varför är det då så viktigt att vi går samman i nya storregioner? För mig beror helt och hållet på vilket perspektiv man har!
För min egen del känner jag att de politiska verktygen i framförallt kommun men även i landsting och region helt enkelt inte alltid räcker till. Vi behöver gå samman både för att skapa större ekonomiska muskler men också för att få ett mer optimalt verkningsområde på de politiska beslut vi fattar. Det här gäller främst våra arbetsmarknadsregioner med tillhörande utbildningsinstitutioner. Men även för infrastruktur och sjukvård. Ett vägande argument för mig är också förutsättningen för att föra ut de politiska besluten från ogreppbar svag nationell nivå till en mer avkännade nära regional nivå. Vägen mot storregioner är en väg för decentralisering av politiken och ett minskat beroende av nationalstaten. Ett ändamål så gott som något! Nu hoppas jag att skåningarna kan sätta fart för att klara av en ny regionbildning till 2015.
En ny regionbildning ställer även nya krav på den kommunala strukturen. Det gör att det är hög tid att fundera över hur vår kommun ska se ut. För mig som förespråkade ”en ö, en kommun” är i alla fall min vision klar och tydlig! Vi måste skapa en ny och mer effektiv organisation för att möta framtida utmaningar och behov bland medborgarna på hela Öland och runt Kalmarsund. Fördelarna med en sammanslagning av kommunerna runt Kalmarsund är flera. Med en sammanslagning får vi möjligheten att förnya och förbättra de kommunala åtagandena. Runt 100 000 invånare ger oss utrymme för att hitta nya lösningar som kan effektivisera verksamheterna och tillhandahålla en god offentlig service till invånarna för en mindre kostnad och med högre kvalitet. När kommunsammanslagningar har diskuterats på andra håll i landet sker det ofta mot bakgrund av ”hotet” om vikande befolkningssiffror med lägre skatteintäkter som följd. Denna utmaning gäller även för många av kommunerna runt Kalmarsund.
Ett annat starkt skäl för en kommunsammanslagning är de nya möjligheter som skapas för strategisk utveckling. Det handlar om vad vi vill satsa på och hur vill vi marknadsföra oss för att även i framtiden vara en plats som människor vill bo och leva i, arbeta eller starta ett företag på eller besöka som ett turistmål. Varumärkena Öland och Kalmarsund står sig betydligt starkare tillsammans än vad de enskilda kommunerna gör var för sig. Därför är en större samverkan kring näringslivs- och turismfrågor ett mycket viktigt steg för ett företagsvänligare klimat runt Kalmarsund. Fler företagsetableringar och fler arbetstillfällen i närområdet är en förutsättning för att slå vakt om en fungerande välfärd, ett gott kulturutbud, en rikare fritid och det som vi var och en efterfrågar i vår vardag!
Min absoluta uppfattning är att denna utmaning löses bättre av en större kommun än flera småkommuner. Ett sund, en kommun där vi fördelar våra resurser utifrån ett helhetsperspektiv utan ankdammstänk! Välkommen Kalmarsunds kommun! Är du verklighet 2019?
Michael Granstedt
Socialdemokrat
Välkommen Kalmarsunds kommun!
Nu när landstinget i Kalmar län formellt skickat frågan till länets kommuner om de kan tänka sig att bilda storregion med Kronoberg, Blekinge och Skåne går regionfrågan mot sitt avgörande. Min förhoppning är att länets samtliga kommuner hänger på tåget söderut. Om någon kommun, utifrån sina perspektiv, väljer ett annat spår måste den möjligheten finnas. Varför är det då så viktigt att vi går samman i nya storregioner? För mig beror helt och hållet på vilket perspektiv man har!
För min egen del känner jag att de politiska verktygen i framförallt kommun men även i landsting och region helt enkelt inte alltid räcker till. Vi behöver gå samman både för att skapa större ekonomiska muskler men också för att få ett mer optimalt verkningsområde på de politiska beslut vi fattar. Det här gäller främst våra arbetsmarknadsregioner med tillhörande utbildningsinstitutioner. Men även för infrastruktur och sjukvård. Ett vägande argument för mig är också förutsättningen för att föra ut de politiska besluten från ogreppbar svag nationell nivå till en mer avkännade nära regional nivå. Vägen mot storregioner är en väg för decentralisering av politiken och ett minskat beroende av nationalstaten. Ett ändamål så gott som något! Nu hoppas jag att skåningarna kan sätta fart för att klara av en ny regionbildning till 2015.
En ny regionbildning ställer även nya krav på den kommunala strukturen. Det gör att det är hög tid att fundera över hur vår kommun ska se ut. För mig som förespråkade ”en ö, en kommun” är i alla fall min vision klar och tydlig! Vi måste skapa en ny och mer effektiv organisation för att möta framtida utmaningar och behov bland medborgarna på hela Öland och runt Kalmarsund. Fördelarna med en sammanslagning av kommunerna runt Kalmarsund är flera. Med en sammanslagning får vi möjligheten att förnya och förbättra de kommunala åtagandena. Runt 100 000 invånare ger oss utrymme för att hitta nya lösningar som kan effektivisera verksamheterna och tillhandahålla en god offentlig service till invånarna för en mindre kostnad och med högre kvalitet. När kommunsammanslagningar har diskuterats på andra håll i landet sker det ofta mot bakgrund av ”hotet” om vikande befolkningssiffror med lägre skatteintäkter som följd. Denna utmaning gäller även för många av kommunerna runt Kalmarsund.
Ett annat starkt skäl för en kommunsammanslagning är de nya möjligheter som skapas för strategisk utveckling. Det handlar om vad vi vill satsa på och hur vill vi marknadsföra oss för att även i framtiden vara en plats som människor vill bo och leva i, arbeta eller starta ett företag på eller besöka som ett turistmål. Varumärkena Öland och Kalmarsund står sig betydligt starkare tillsammans än vad de enskilda kommunerna gör var för sig. Därför är en större samverkan kring näringslivs- och turismfrågor ett mycket viktigt steg för ett företagsvänligare klimat runt Kalmarsund. Fler företagsetableringar och fler arbetstillfällen i närområdet är en förutsättning för att slå vakt om en fungerande välfärd, ett gott kulturutbud, en rikare fritid och det som vi var och en efterfrågar i vår vardag!
Min absoluta uppfattning är att denna utmaning löses bättre av en större kommun än flera småkommuner. Ett sund, en kommun där vi fördelar våra resurser utifrån ett helhetsperspektiv utan ankdammstänk! Välkommen Kalmarsunds kommun! Är du verklighet 2019?
Michael Granstedt
Socialdemokrat
måndag 31 oktober 2011
Kalmarsunds kommun
En ny regionbildning ställer även nya krav på den kommunala strukturen. Det gör att det är hög tid att fundera över hur vår kommun ska se ut. För mig som förespråkade ”en ö, en kommun” är i alla fall min vision klar och tydlig! Vi måste skapa en ny och mer effektiv organisation för att möta framtida utmaningar och behov bland medborgarna på hela Öland och runt Kalmarsund. En lösning som föreslogs av Kay Wiestål för redan ett år sedan i en artikeln i Östran.
Fördelarna med en sammanslagning av kommunerna runt Kalmarsund är flera. Med en sammanslagning får vi möjligheten att förnya och förbättra de kommunala åtagandena. Runt 100 000 invånare ger oss utrymme för att hitta nya lösningar som kan effektivisera verksamheterna och tillhandahålla en god offentlig service till invånarna för en mindre kostnad och med högre kvalitet. När kommunsammanslagningar har diskuterats på andra håll i landet sker det ofta mot bakgrund av ”hotet” om vikande befolkningssiffror med lägre skatteintäkter som följd. Denna utmaning gäller även för många av kommunerna runt Kalmarsund.
Ett annat starkt skäl för en kommunsammanslagning är de nya möjligheter som skapas för strategisk utveckling. Det handlar om vad vi vill satsa på och hur vill vi marknadsföra oss för att även i framtiden vara en plats som människor vill bo och leva i, arbeta eller starta ett företag på eller besöka som ett turistmål. Varumärkena Öland och Kalmarsund står sig betydligt starkare tillsammans än vad de enskilda kommunerna gör var för sig. Därför är en större samverkan kring näringslivs- och turismfrågor ett mycket viktigt steg för ett företagsvänligare klimat runt Kalmarsund. Fler företagsetableringar och fler arbetstillfällen i närområdet är en förutsättning för att slå vakt om en fungerande välfärd, ett gott kulturutbud, en rikare fritid och det som vi var och en efterfrågar i vår vardag!
Min absoluta uppfattning är att denna utmaning löses bättre av en större kommun än flera småkommuner. Ett sund, en kommun där vi fördelar våra resurser utifrån ett helhetsperspektiv utan ankdammstänk! Välkommen Kalmarsunds kommun! Är du verklighet 2019?
Fördelarna med en sammanslagning av kommunerna runt Kalmarsund är flera. Med en sammanslagning får vi möjligheten att förnya och förbättra de kommunala åtagandena. Runt 100 000 invånare ger oss utrymme för att hitta nya lösningar som kan effektivisera verksamheterna och tillhandahålla en god offentlig service till invånarna för en mindre kostnad och med högre kvalitet. När kommunsammanslagningar har diskuterats på andra håll i landet sker det ofta mot bakgrund av ”hotet” om vikande befolkningssiffror med lägre skatteintäkter som följd. Denna utmaning gäller även för många av kommunerna runt Kalmarsund.
Ett annat starkt skäl för en kommunsammanslagning är de nya möjligheter som skapas för strategisk utveckling. Det handlar om vad vi vill satsa på och hur vill vi marknadsföra oss för att även i framtiden vara en plats som människor vill bo och leva i, arbeta eller starta ett företag på eller besöka som ett turistmål. Varumärkena Öland och Kalmarsund står sig betydligt starkare tillsammans än vad de enskilda kommunerna gör var för sig. Därför är en större samverkan kring näringslivs- och turismfrågor ett mycket viktigt steg för ett företagsvänligare klimat runt Kalmarsund. Fler företagsetableringar och fler arbetstillfällen i närområdet är en förutsättning för att slå vakt om en fungerande välfärd, ett gott kulturutbud, en rikare fritid och det som vi var och en efterfrågar i vår vardag!
Min absoluta uppfattning är att denna utmaning löses bättre av en större kommun än flera småkommuner. Ett sund, en kommun där vi fördelar våra resurser utifrån ett helhetsperspektiv utan ankdammstänk! Välkommen Kalmarsunds kommun! Är du verklighet 2019?
tisdag 25 oktober 2011
Den vita fläcken, ett minne blott!
Idag är det så dags för invigning med match mellan KFF och Mörbylånga United. Resan till invigningsmatchen har dock varit allt annat än spikrak. Som i så många andra politiska frågor i vår kommun saknas det politisk handlingskraft och vilja. Ni som följt min blogg vet alla de gånger jag varit frustrerad över såväl vårt moderata kommunalråd Ingvarsson som övriga borgliga partier i deras ovilja att komma till skott (1,2,3,4). Något som försköt hela projektet i alla fall ett år i onödan. Idag är det tack och lov annat ljud i skällan och de allra flesta verkar nöjda med satsningen för den Öländska fotbollens möjligheter framöver.
Det blir en glädjens dag idag, inte bara för att äldsta dottern fyller 6 år idag, utan åxå för att det blir det Öländska konstgräsets födelsedag! Hipp Hipp Hurra!
måndag 24 oktober 2011
Här är din historia Arkelsten!
Efter den historierevision som Nya moderaterna försökte sig på under helgens stämma i Örebro finns det all anledning i världen att berätta den sanna historien för den historielösa partisekreteraren Arkelsten. Den väldigt fyndiga hashtaggen #stuffmoderaternadid i all ära men här är din verkliga historia Arkelsten! Schlingmann glömde visst den detaljen vid överlämningen...
1904–1918: Nej till allmän rösträtt.
1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet.
1919: Nej till åtta timmars arbetsdag.
1919: Nej till kvinnlig rösträtt.
1921: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
1923: Nej till åtta timmars arbetsdag.
1923: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
1927: Nej till folkskolereform.
1931: Nej til sjukkassan.
1933: Nej till beredskapsarbete.
1934: Nej till a–kassa.
1935: Nej till höjda folkpensioner.
1938: Nej till två veckors semester.
1941: Nej till sänkt rösträttsålder.
1946: Nej till fria skolmåltider.
1946: Nej till allmän sjukvårdsförsäkring.
1947: Nej till allmänna barnbidrag.
1951: Nej till tre veckors semester.
1953: Nej till fri sjukvård.
1959: Nej till ATP.
1960–talet: Ja till apartheid.
Moderaterna tog avstånd från alla sanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika och var emot det svenska stödet till ANC.
1963: Nej till fyra veckors semester.
1970: Nej till 40–timmars arbetsvecka.
1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63.
1974: Nej till fri abort.
Den 29 maj 1974 röstade riksdagen ja till fri abort, vilket resulterade i den svenska abortlagen som låter kvinnan själv besluta om abort upp till den 18:e graviditetsveckan. Moderaterna röstade nej.
1976: Nej till femte semesterveckan.
1983: Nej till löntagarfonderna.
1994: Nej till partnerskapslag för homosexuella.
1998: Nej till erkännande av homosexuellas rättigheter inom EU.
EU–parlamentet röstade för ett erkännande av homosexuellas rättigheter, men de moderata ledamöterna röstade nej.
2003: Ja till Irakkriget. Alla riksdagspartier demonstrerade mot och kritiserade Irakkriget utom moderaterna.
2004: Ja till sänkt a–kassa och sjukpenning.
2006: Nej till gröna jobb.
2006: Nej till sex timmars arbetsdag.
2006: Nej till upprustning av offentliga sektorn.
2006: Nej till höjd a- kassa.
2006: Ja till sänkt a-kassa.
2006: Nej till höjd sjukersättning.
2007: Ja till sänkt sjukersättning.
Media på ämnet: DN1, DN2, DN3, Dagens Arena 1, 2, 3, 4, DN 1, 2, 3, Ab 1, 2, 3, SvD 1, 2, 3
Andra som bloggat: Johan Westerholm, Ett Hjärta Rött, Peter Johansson, HBT-sossen, Tokmoderaten
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)