Pierre lurar sig själv...

I måndagens Östran får det folkpartistiska landstingsrådet, Pierre Edström, utrymme att uttala sig om den socialdemokratiska landstingspolitiken utan att vi socialdemokrater får chans att redogöra för våra åsikter. Det blir en enkelriktad rapportering av en fråga som är mer komplex än så. Jag vill gärna förtydliga den socialdemokratiska kommunfullmäktigegruppens uttalande kring ambulansverksamheten och ansvaret som vilar på Mörbylånga kommun i den här frågan kopplat till det beslut som togs av landstingsstyrelsen i december.

För det första så gör Pierre Edström inget annat än drar folk bakom ljuset med sina uttalanden. Antingen är han dåligt påläst eller så sprider han medvetet lögner kring sig. Först och främst sätter den socialdemokratisk förda landstingspolitiken en jämlik sjukvård i hela länet i första rummet. Att, som Edström, påstå att vi skulle behandla olika utförare av verksamheten olika ter sig för mina öron fullständigt horribelt! För oss socialdemokrater är patienterna och medborgarna i centrum. Inte vem som utför verksamheten, vilket verkar vara det mest centrala för folkpartiet i landstinget.

Vid beslutet i landstingsstyrelsen i december gjordes ett förtydligande av målsättningarna för inställesetid för de tre olika medicinskt prioriterade angelägenhetsgraderna, sk Prio 1-3. Vid beslutet fanns ett alternativ förslag från borgligheten och folkpartiet. Ett förslag som inte gjorde någon annan prioritering mellan de olika angelägenhetsgraderna, men det kanske Pierre har glömt bort. I det borgliga förslaget fanns en annan skrivning kring hur det sk Prio 1-målet på 85% inom 20 minuter skulle mätas. I verksamhetens och majoritetens förslag utgår vi från hela länet medan Edström m.fl. ville mäta för varje station. Där ligger skillnaderna mellan rödgröna och blåa ambulansprioriteringar. I det tragiska och uppmärksammande fallet hade det inte inneburit någon skillnad. Det är fakta.

Landstingsstyrelsen beslutade vid decembermötet även att utveckla IVPA (I Väntan På Ambulans) i samverkan med kommunerna. Det är det här området vi socialdemorkater i Mörbylånga vill trycka särskilt på. Vi vet att vår kommun till stor del består av landsbygd. Det är oerhört centralt att kommunens vård och omsorgsorganisation har rätt förutsättningar att ta hand om våra äldre även vid allvarliga ej akuta olycksfall och sjukdom. Här har vi som kommun ett stort ansvar speciellt för de som bor vid våra särskilda boenden. Smärtlindring i väntan på ambulans borde vara en grundsten. Vi bör även vara öppna för IVPA-lösningar med hjälp av den öländska räddningstjänsten.

Det är nu endast genom en öppen och ärlig diskussion kring trygghetsfrågorna som medborgarna på södra Öland kan känna sig bekväma med den samlade sjuk- och hälsovården. Här håller jag med Pierre Edström att vi inte kan låsa in oss med ideologiska låsningar. För mig som socialdemokrat står kvaliteten och tillgängligheten till sjukvård i första rummet. Jag välkomnnar om vi kan hitta breda lösningar som skapar trygghet för medborgarna på södra Öland.

Etikettera rätt…

I dagens ledare i Östra Småland drar politiske chefredaktören Peter Akinder långtgående växlar från en intervju där han själv inte ens var närvarande. Inte heller bemödar sig Akinder kolla upp med källan huruvida de åsikter han målar på undertecknad överhuvudtaget stämmer. Dessvärre gör det inte heller det denna gång. Akinder drar felaktiga slutsatser från citat tagna ur sitt sammanhang.

Det uppvaknande som jag tycker Socialdemokratin har fått gäller vikten av en attraktiv politik för små och medelstora företag samt för nyföretagande. Här tog Jobbkongressen stora steg i rätt riktning. Den rapport som presenterades på Ölands Plantskola, där Thomas Kronståhl lett arbetet, visar på samma riktning. Det handlar om värdet av ett fungerande trygghetssystem för företagare. Om funktionell och anpassad lagstiftning för olika bolagsformer. Inte minst om bättre, enklare och tryggare finansiering i uppstartsskedet. Det ger en uppvaknad socialdemokratisk företagarpolitik.

När Akinder i sin ledare börjar mästra mig med att LAS är dispositiv blir det lite löjligt i mina ögon. Under många år var jag fackligt förtroendevald inom Kommunal och LO, arrangerade mängder av fackliga ungdomsskolor och ansvarade särskild för just utbildningsdelarna av LAS. Under intervjun, där Akinder inte var närvarande, påpekades även dispositiviteten i LAS. Rapporten lyfter fram problematiken i regelverket i och med dess dispositiva karaktär. Enligt rapporten blir det ett problem när stora företag tillåts förhandla fram omfattande undantag från turordningsreglerna medan små företag allt som oftast strikt har att följa lagen ordagrant, trots dispositiviteten.

Mina personliga åsikter om LAS överensstämmer med de beslut som kongressen fattade i höstas. Det jag ser, efter att ha läst hela rapporten ”Små företags problem och möjligheter”, är att den dispositiva LAS helt enkelt måste hanteras mer rättvist av arbetsmarknadens parter!