Ur askan plockar jag upp tråden jag tappade och lägger inga pretentioner på mitt bloggande mer än att jag ska få skriva av mig när lusten faller på. De senaste dagarna sedan min besvikelse över att tvingas bryta mitt första Stockholm Marathon har gett lite perspektiv på tillvaron. När man förberett kroppen över ett halvår för en prestation och man tvingas ge upp sin dröm är det många tankar som går genom huvudet.
Nu har jag bestämt mig, jag är redan anmäld till Stockholm Marathon 2014. En dröm ska inte få gå om intet så lätt. En dåligt kolhydratuppladdning (Vitargo) som inte magen tålde får inte innebära slutet för det jag har upptäckt är så fantastiskt skönt, löpningen. Känslan att hittat flytet i distanslöpningarna över två mil är fantastisk. Lyckan efter att man maxat sig igenom ett par tuffa långintervaller är obeskrivbar. Det här vill jag inte ge upp. Ur askan hittar jag nu tillbaka...